torsdag 23 september 2010

Detroit 1-8-7 S01E01


Ja de pratar med VARANDRA på telefon

Kortfattad handling: Detroit 1-8-7 handlar om ett gäng mordutredare, både veteraner och nykomlingar, och deras arbete i Detroit.

”Detroit 1-8-7” är en polisserie. Helt klart. Men det är svårt att sätta fingret på vilken typ av polisserie det är. Visst, den handlar om två mordutredare men sedan blir det lite svårare. De första minuterna skvallrar om alltifrån nya ”The Good Guys”, till ”Cops” vidare till valfri polisserie från 1970 – 1980-talet. Och tillråga på allt känns kameraarbetet väldigt mycket ”NYPD Blue” och miljöerna och karaktärerna ”Homicide: Life on Streets”.

Det märks verkligen att denna serie egentligen var tänkt att vara en mockumentär istället för en mera dramainriktad serie. Det är svårt att få grepp vad den vill vara för typ av serie. Ett exempel är musiken, riktiga 1970-tals dängor som förvisso är bra men passar bättre in i en serie från 1970-talet eller en polisserie som är lite mera lättsam än vad ”Detroit 1-8-7” är.

Personkemin mellan Louis Fitch (Michael Imperioli) och hans nya kollega Damon Washington (Jon Michael Hill) känns också väldigt mockumtär-vänlig och extrem. Den ena är vit den andra är svart. En är en ärrad veteran den andra är ny. En är tystlåten den andra är pratglad. Buddy-cop upphöjt med 2. Men det är just dessa två som är de mest intressanta av alla utredarna. Och Michael Impperioli imponerar mer och mer ju längre avsnittet går. Hans telefonpsykningar (se bild) med sin nya kollega är klassiska likaså en staring-contest han har med langare tills denne bryter ihop.

Men visst finns det något gott att säga om denna serie också. Jag gillar greppet att när man följer de olika teamen så dyker det upp en ruta i bild som hänvisar till vilket fall de löser. Som i det första avsnittet ”Bullet Train” och ”Pharmacy Double”. Inga oklarheter där i denna oklara serie.

Det blir nog ändå svårt att hävda sig i en genre där det går 13 på dussinet. Och när de flesta stora serierna i den här genren fortfarande är färskt i minnet. Kanske är ”Detroit 1-8-7” handlingskraftig nog med tanke på den lite annorlunda utformningen, eller också blir den dess fall.

Inga kommentarer: