No Ordinary Family S01E01

Kortfattad handling: Familjen Powells är en vanlig familj med vanliga problem. Jim Powell (Michael Chiklis) är patriarken som sköter om hushållet när han inte jobbar som fantombildstecknare åt polisen, Stephanie (Julie Benz) är mamman i familjen och tillika framgångsrik forskare. Och sist men inte minst deras två barn Daphne (Kay Panabaker) och JJ (Jimmy Bennett). En helt vanlig familj som efter ett litet bråk beslutar sig för att följa med Stephanie på en forskningsresa i Amazonas djungel för att på så sätt få mera familjetid och sedan blir inget sig likt...

The Courious Case of Michael Chiklis, mannen som åldras baklänges. Det dröjde nog säkert 2-3 säsonger av ”The Shields”-tittande innan det gick upp för mig att Michael Chiklis var den som spelade den lillgamla tunnhåriga farbrorn Tony Scali i ”Commish” var samma person som spelade den hårdföre Vic Mackey i ”The Sheild”. Är det bara jag eller ser inte Michael Ciklis betydligt yngre ut ny jämfört med för drygt 20 år sedan? Detta har som vanligt inte med något att göra men skriv gärna en kommentar om du tycker, eller inte tycker, som jag.

Åter till ”No Ordinary Family”. Vem hade trott att en familjekomedi med superhjältar skulle vara så bra och annorlunda? Jag njöt av varenda sekund framför denna serie, som är årets hitintills största överraskning. Lagom skruvad handling som inte är allt for otrolig samtidigt som den inte är allt för rumsren som det lätt kan bli i den här typen av (ABC:s familje)serier. Bra skådisar och kul att se att Stephen ”Reverand Camden” Collins återfinns i en familjekomedi som inte involverar frossande på moralkakor.

Men det finns fortfarande en superhjälte kliché som jag hade kunnat vara utan. Personlighets superkrafter - låt mig förklara: Den mjuka fadern som spenderar mera tid hemma än vad frun gör blir såklart jättestark och (nästintill) odödlig, den stressande modern blir snabb som vinden för att hinna med allt, den orolig tonårsdottern som nojjar kring allt och alla kan läsa tankar och dumskallen till son blir supersmart. Detta har vi sett många gånger tidigare.

Slutligen, ”No Ordinary Family” är verkligen en oväntad pärla och slutspurten av det första avsnittet skvallrar om att något stort är på väg att hända och att det är många inblandade på hela den här superhjälte-grejen, inte ”Heroes” många utan en lite mer hanterlig skara av människor.

The Whole Truth S01E01

Åklagaren och försvararen

Kortfattad handling: I ”The Whole Truth” får vi följa ett gäng åklagare och försvarares synvinkel på ett och samma fall.

Efter en snabb titt i rollistan så ser man direkt att nästan alla har varit inblandade i ”Numb3rs” eller ”Cityakuten”, där den mest meriterade kommer från den sistnämnda serien nämligen Maura Tierney. Varför det är så vet jag inte, kanske har de haft samma rollbesättare och/eller producent? Ett litet sidospår som inte har något med något att göra.

Som jag skrev i handlingen får vi följa både åklagare och försvarare när de brottas kring ett och samma mål. Och mig veterligen brukar inte dessa två parter lika stor utrymme i en tv-serie, det brukar vara antingen eller. Men jag kan ha fel? Detta gör i alla fall denna serie något mera intressant än de övriga femtioelva i samma genre.

Men det är också denna series fall. ”The Whole Truth” är alldeles för hård, cynisk och kall för min smak. Åklagarna lovar guld och gröna skogar – eller i deras fall alla skall få dödstraff – åt deras klienters vägnar. Medans försvararna å andra sidan är beredda att fria allt och alla. Hårt, cyniskt och väldigt, väldigt amerikanskt.

Något gott finns det nog ändå att säga om denna serie. Maura Tierney lyckas ändå bra som hårdför åklagare (hon påminner faktiskt lite om Judge Judy) - även om det blir lite tramsigt emellanåt som en scen när hon står i ett linne på en skjutbana och skjuter pistol - och bevisar att hon kan spela något annat än doktor i ”Cityakuten”.

Vad är då hela sanningen? Att ”The Defenders” faktiskt är bättre än denna serie. Hur otroligt det än kan låta.

Outsourced S01E01

Kortfattad handling: Tv-serien baserad på 2006 års film med samma namn handlar om Todd Dempsey som efter en kurs återvänder till sitt arbete som ledare för ett callcenter, "Mid America Novelties", för att istället mötas av en tom lokal. Han får ett ultimatum flytta till Indien med resten av företaget eller få sparken.

Det finns ingen humor som är så enkelspårig som Indisk humor kontra den Brittiska, eller som i det här fallet den Amerikanska. Det är vi mot dom mentalitet med bara en vinnare, eller rättare sagt alltid en förlorare, Indierna. Oj! Kor är heliga! Oj! Deras mat är stark. Oj! De har lustiga hattar. Oj! De har lustiga namn (Manmeat). Själv tröttnade jag på den här typen av humor redan när SVT sände ”The Kumars at No. 42” för ett par år sedan.

Visst drar ”Outsourced” ner något skratt då och då, för riktig så dålig som ”Mike & Molly” är inte detta. Det finns ett par karaktärer som har viss potential som Gupta en Milton-light (Office Space) variant och jag antar att Ben Rappaport (Todd Dempsey) sköter sig bra. Men som det ser ut nu så kommer jag inte att följa denna serie och det dröjer nog innan den letar sig hit och blir tablålagd runt 23:00 på Kanal 5 (eller TV6, möjligen TV3). Förutsatt att serien får en hel säsong det vill säga.

The Event S01E01

Kortfattad handling: En av USA:s största mörkläggningar är på väg att komma upp till ytan, en mörkläggning som är såpass stor så att inte ens USA:s president vet vad som händer. Och mitt i alltihopa finns Sean Walker, en ung man som börjar nysta i sin flickväns försvinnande och blir ofrivilligt indragen i något stort.

Säg den av de senaste årens största och mest hypade tv-serier som inte har jämförts med ”The Events” handling? Men jag gillar inte att jämföra ”The Events” handling med någon annan tv-serie, för denna serie är unik på sitt sätt på samma sätt som till exempel ”Fringe” och ”Lost” är unika på sina sätt (och vips så råkade jag jämföra ”The Event” med både ”Fringe” och ”Lost”).

Nerven finns där hela tiden. Vad händer och varför? Hopp fram och tillbaka i tiden gynnar oftast inte en tv-serie och den gynnar än mindre tittaren om det blir för rörigt. Och till en början är det lite svårt att hänga med i svängarna, det är först under sista tredjedelen av det första avsnittet som det känns naturligt att hoppa alltifrån 13 månader tillbaka i tiden till några dagar. Allt för nerven och spänningen.

Bra skådespelarinsatser men emellanåt känns det som om de mest är statister som säger sina repliker i väntan på en ny oväntad vändning. Men det är min lite bakvända tolkning. Annars är ”The Event” lätt en av hösten 3-4 bästa nya tv-serier och man måste ju bara se det andra avsnittet, vilka är de 97 i Alaska? Till sist ett stort tack till SVT som köpte in denna serie såpass fort som de gjorde. Mera sådant i framtiden!

The Defenders S01E01

Kortfattad handling: Vi får följa arbete på en advokatfirma i Las Vegas där det är två herrar Nick Morelli (Jim Belushi) och Pete Kaczmarek (Jerry O'Connell) som styr och ställer tills en yngre kvinnliga förmåga kommer in i bilden och rör upp allting. På gott och ont.

När Jim Belushi repriserar sin roll som bufflig trångsynt amerikan likt den han gjorde i ”According to Jim” och samtidigt Jerry O'Connell repriserar sin roll egotrippad player, likt den han gjorde i ”Carpoolers” kan det väl inte bli bra? Det är inte helt uruselt måste jag erkänna. Även om har svårt att se Jim Belushi som advokat. Jag har aldrig varit något större fan av hans skådespeleri och den tv-serie han senast sågs i har alltid varit ett par steg efter ”2 ½ men” på samma sätt som ”King of Queens” hela tiden låg ett par steg bakom ”Everybody Loves Raymond”.

Även ”The Defenders” ligger ett par steg bakom de andra stora legal drama-drakarna. Som Law Order-franschisen och ”Damages”. Jag har ännu inte sett de två andra nya serierna i denna genre ”Outlaw” och ”The Whole Thruth” men de verkar på förhand ett strå vassare än ”The Defenders”.

Men visst har ”The Defenders” sina stunder då det hettar till och man fastnar i handlingen. Men detta är ändå slutligen ingen serie som tilltalar mig. Jag är varken fan av huvudrollsinnehavarna eller genren så får min del blir det nog bara att avsnitt. Möjligtvis kan jag tänka mig att slötitta på den när den dyker upp på TV4 vad det lider men annars, nej.

Men jag är beredd att omvärdera denna serie om det visar sig att de andra (”Outlaw” och ”The Whole Thruth”) serierna visar sig vara sämre. Kanske är jag för kräsen? Jag tyckte ju faktiskt att det var rätt underhållande när Nick Morelli frågade ut doktorn i rättssalen och jag kan inte skylla på att jag var trött och tramsig när jag såg det.

My Generation S01E01

Nörden...

Kortfattad handling: Vi får följa ett gäng personer som gick i samma klass i gymnasiet i Austin Texas år 2000, 10 år senare. Är alla sig lika så här 10 år senare? Är sportfånen fortfarande en sportfåne? Och så vidare.

Skall jag vara helt ärlig så följde jag inte originalet ”Blomstertid” helt och hållet när den sändes i Sverige. Visst jag såg kanske det mesta men inte allt. Men även jag snappade upp att Peter Magnusson spelade tre olika roller i den serien vilket de har skippat helt och hållet i ”My Generation”.

Snabb introduktion från år 2000 och framåt om vad som har hänt runt om i världen och samtidigt presenteras personerna de handlar om vilka de är, eller rättare sagt hur de kommer att porträtteras: The Overachiever, The Brain, The Jock, The Punk, The Beauty Queen, The Rich Kid, The Nerd och The Wallflower (Peter Magnussons karaktärer i ”Blomstertid” var The Rich Kid, The Nerd och The Overachiever (om jag inte missminner mig?)). Med efterföljande plattityder och stereotypiska uttalande från deltagarna som verkligen cementerar vilka de är utan finess och stil.

Rollbesättningen är bra gjord för alla känns verkligen hemma i sina roller, även om de är som ajg nämner här ovan väldigt stereotypiska. Samspelet mellan The Beatuy Queen och The Rich Kid är lika skämskudde-härligt som det var i ”Blomstertid”. Man kan verkligen se hur skönhetsdrottningen inte trivs i sitt äktenskap, speciellt när de likt originalserien pratar om hur lång tid de har varit gifta och hon tror på 3 år han säger att det är knappt 2 år. För att inte tala om nörden som hunsas runt av sin fd. flickvän som fortfarande, likt originalet, bor kvar hemma hos honom.

En oväntat bra serie som höll ihop väldigt bra när den amerikaniserades. Men jag saknar ändå en Peter Magnusson-typ som klarar av att spela tre olika roller, fast ändå inte, då handlingen karaktärer emellan är betydligt mera sammanvävda gentemot det svenska originalet. ”My Generation” är en tv-serie för alla som älskade originalet och som bara vill ha mer och har man även ett skarpt öga och gillar att leta efter likheter, eller olikheter serierna emellan, är detta verkligen en fröjd att se.

An Idiot Abroad S01E01

”An Idiot Abroad”, och Karl Pilkington är idioten. Men det är synd att kalla Karl Pilkington för idiot. Han är snarare ett missförstått geni som uttrycker sig lite annorlunda. Och har annorlunda värderingar. Och annorlunda syn på andra länder. Och annorlunda syn på folk i andra länder. Vi har till exempel genom åren fått lära oss att kineser inte åldras vidare värsta bra.

För er som inte vet var Karl Pilkington producent för Stephen Merchant och Ricky Gervais radioprogram på den brittiska radiokanalen XFM. På så sätt lärde de känna varandra och resten är historia.

I det första avsnittet bär det iväg till Kina, ett av de länder i denna resa som Karl är mest orolig för för att besöka. Och vi som kan våran Karl, vet att han är väldigt intresserad av hur kineser åldras. Eller snarare varför de enligt Karl, åldras såpass fort när de passerar 30, ungefär som en persika.

Karl förhållningssätt till dessa resor är unikt. Inget är bra och han hatar allt och alla. Och man kan emellanåt se hur han riktigt h a t a r vissa saker han eller teamet utsätter honom för. Och jag kan se framför mig hur Steven och kanske framförallt Ricky sitter vid redigeringsbordet och kollar på råmaterialet och skrattar sig sönder och samman.

Sedan kan man ju också vara lite seriös om denna serie. Är det Ricky och Steven som driver alldeles för mycket med Karl, eller är det Karl som driver alldeles för mycket med kineserna. Eller är det båda två? Ibland känns det lite unket måste jag säga men det är bara petitesser.

Jag skulle kunna hålla på att skriva hur länge som helst om denna serie. Inte minst på grund av alla citat som han vräker ur sig. Bara det skulle kunna vara material nog för ett lång inlägg men jag stannar här och nu. Och konstaterar att ”An Idiot Abroad” inte gör mig besviken. Denna serie är helt klart en av hösten bästa serier som ingen skall missa.

Chase S01E01

Kortfattad handling: Vi får följa ett gäng US Marshalls som jagar efterlysta runt om i USA. Och i centrum står Annie Frost som en av de mest framstående bland alla sheriffer

Här går det undan! Redan i inledningen av detta första avsnittet är jakten redan igång och slutar ett par minuter senare. Sedan är det dags igen. Och så håller det på i ett rasande tempo. Om ”Detroit 1-8-7” var en skitig och bufflig serie så är ”Chase” betydligt mera sofistikerad och vacker. Och då tänker jag inte enbart på Annie Frost spelad av Kelli Giddish.

Ytterliggare en snygg tuff brud som sparkar stjärt bland höstens serier, vad hände med alla bimbos kan man undra? Eller för den delen alla vanliga kvinnor? Fast de kanske inte är lika intressanta? Intressanta karaktärer är annars A och O när det gäller polisserier, för polisyrket och premisserna där runt omkring kan bara varieras ett visst antal gånger innan vissa av serierna är utformade på samma sätt.

Se bara på CSI och sättet de satte utredarna i fokus istället för farbror blå i sin blinkande bil. Hur många liknande serier på samma tema har det inte kommit under de senaste 10 åren? Och de som fortfarande är slagkraftiga är det tackvare en stark huvudrollsinnehavare inte på grund av en originell story som inte är såpass originell längre. Även intressanta skurkar gör sitt. Men det första avsnittet misslyckas kapitalt med det, skurken har rosa skjortor, truckerkepsar och fula peruker (eller dåliga hårfärgningar, det är svårt att avgöra), det går alltid bort.

Åter till ”Chase”, det är lite, men bara lite, originellt att använda sig av Marshalls i en serie istället för vanliga poliser. Den här typen av poliser som vi har lärt oss att älska tackvare Tommy Lee Jones och han två oförglömliga roller i ”The Fugetive” och ”U.S Marshalls”. Men tillsammans med en lättglömd handling och få intressanta historier blir det nog svårt för ”Chase” att hävda sig bland alla dessa serier i samma genre.

Detroit 1-8-7 S01E01

Ja de pratar med VARANDRA på telefon

Kortfattad handling: Detroit 1-8-7 handlar om ett gäng mordutredare, både veteraner och nykomlingar, och deras arbete i Detroit.

”Detroit 1-8-7” är en polisserie. Helt klart. Men det är svårt att sätta fingret på vilken typ av polisserie det är. Visst, den handlar om två mordutredare men sedan blir det lite svårare. De första minuterna skvallrar om alltifrån nya ”The Good Guys”, till ”Cops” vidare till valfri polisserie från 1970 – 1980-talet. Och tillråga på allt känns kameraarbetet väldigt mycket ”NYPD Blue” och miljöerna och karaktärerna ”Homicide: Life on Streets”.

Det märks verkligen att denna serie egentligen var tänkt att vara en mockumentär istället för en mera dramainriktad serie. Det är svårt att få grepp vad den vill vara för typ av serie. Ett exempel är musiken, riktiga 1970-tals dängor som förvisso är bra men passar bättre in i en serie från 1970-talet eller en polisserie som är lite mera lättsam än vad ”Detroit 1-8-7” är.

Personkemin mellan Louis Fitch (Michael Imperioli) och hans nya kollega Damon Washington (Jon Michael Hill) känns också väldigt mockumtär-vänlig och extrem. Den ena är vit den andra är svart. En är en ärrad veteran den andra är ny. En är tystlåten den andra är pratglad. Buddy-cop upphöjt med 2. Men det är just dessa två som är de mest intressanta av alla utredarna. Och Michael Impperioli imponerar mer och mer ju längre avsnittet går. Hans telefonpsykningar (se bild) med sin nya kollega är klassiska likaså en staring-contest han har med langare tills denne bryter ihop.

Men visst finns det något gott att säga om denna serie också. Jag gillar greppet att när man följer de olika teamen så dyker det upp en ruta i bild som hänvisar till vilket fall de löser. Som i det första avsnittet ”Bullet Train” och ”Pharmacy Double”. Inga oklarheter där i denna oklara serie.

Det blir nog ändå svårt att hävda sig i en genre där det går 13 på dussinet. Och när de flesta stora serierna i den här genren fortfarande är färskt i minnet. Kanske är ”Detroit 1-8-7” handlingskraftig nog med tanke på den lite annorlunda utformningen, eller också blir den dess fall.

Running Wilde S01E01

Fa'ad med minihäst

Kortfattad handling: Steve Wilde tror att han har allting och han blir smärtsamt påmind om att det är en sak som inte kan köpas för alla pengar i världen, nämligen kärlek, eller kan den det, nu när han behöver det som mest?

Jämte ”Raising Hope” den komediserie på Fox som verkade mest intressant på förhand (om man inte räknar med ”The Good Guys”). Originell handling som till exempel att använda sig av Steve Wildes ungdomskärleks 12-årig stumma dotter som berättarröst för tv-serien.

Annars är det persongalleriet, som presenteras i början av avsnittet, som sticket ut mest i denna serie. Migo den älskvärda rövslickaren till betjänt, Fa'ad Shaoulin Steve Wildes granner tillika trätobroder som alltid försöker överträffa sin granne, Mr. Lunt sekreteraren som går man över huse för att vara Steve till lags.

Den här serien gillar jag. Sådär lagom skruvad. Och Will Arnett är en härlig skitstövel i sin roll som Steve Wilde. Och bara grannen Fa'ad Shaoulin spelad av Peter Serafinowicz är tillräckligt intressant för att få en egen serie. Och det är just Fa'ads pompösa utstrålning som går så att jag gärna ser ett avsnitt till av denna serie.

Keri Russel då säger du? Jo hon är väl okej men hon står sig slätt mot både Arnett och Serafinowicz.

Raising Hope S01E01

Kortfattad handling: Jimmy Chance är en 23-årig poolskötare som bor hemma hos sina föräldrar men en dag ställs allt på sin kant när han får en nyfödd dotter att ta hand om sedan modern har blivit avrättad.

Slackerkomedi i dess enklaste form. Många sköna skådisar som Jimmys morsa Martha Pimpton senast sedd i bland annat ”Fringe”, ”How To Make it in America”, ”The Good Wife” mfl. serier. Och underskattade Garret Dillahunt, Terminatorn i ”The Sarah Connor Chronicles”. Och Cloris Leachman (senast sedd i Roasten av Bob Saget). En rätt banal historia egentligen som för tankarna vidare till ”My name is Earl”.

Ung hopplös man som tar sig i kragen, inget vi inte har sett tidigare. Några halvt om halvt morbida scener. Kan bli kul framöver om inte annat för Cloris Leachman prestation. En såpass meriterad gammal kvinna som började sin karriär i mitten av 1940-talet hoppar på en sådan här lättsam serie. Kanske ser hon något som inte vi har sett?

Fördelen med sitcoms som är halvbra gentemot dramor, är att halvbra sitcoms är lättsmälta på sina dryga 25 minuter. Halvbra drama på närmare 1h kan bli olidliga. Än så länge ligger ”Raising Hope” långt uppe på listan över serier jag kan tänka mig att fortsätta att se. Men det kan fort ändra sig.

Hawaii Five-0 S01E01

Danno, Chin Ho Kelly, McGarett och Kono

Kortfattad handling: Likt originalet följer vi en elitstyrka inom polisen som har sin bas på Hawaii. Och i det första avsnittet får vi följa upptakten till hur löjtnant Steve McGarrett blir ledare för denna polisstyrkan på ön. Allt detta händer efter en rad händelser som ingen kunde förutse, McGarretts far råkar i knipa efter att ha blivit kidnappad av en fånge som McGarrett just har fångat.

Jag har inget minne av ”Hawaii Five-O” årgång 1968-1980, jag vet inte ens om det gick på svensk teve? Och jag har inte sett en minut av originalet, detta är alltså en helt ny bekantskap för min del.

De första fem minuterna är helt skilda från de övriga dryga 40 minuterna. Vi får upptakten för serien, som jag nämner i den kortfattade handlingen beskriven här ovan, under de första fem minuterna. Mycket pang-pang och sedan skiftar det drastiskt till en lite mera glädjefull ton likt den som det var i 1970-tals originalet (skulle jag tro). Sol bad och snygga människor på Hawaii även om mörkret, om man vill kalla det så, finns där i bakgrunden.

Det dyker upp ett par kända ansikten här och där i detta första avsnittet av ”Hawaii Five-0. James MaRsters som bad guy fungerar alltid och Daniel Dae Kim talar för en gång skull bra engelska. Annars är detta en bullrig historia, mycket snopp-mäteri, explosioner, många egna viljor och den tuffa kvinnan (spelad av Grace Park, känd från BSG)som alltid måste hävda sig bland männen.. Miljöerna är fina Hawaii utgör en bra kuliss för den här typen av tv-serier jag får vibbar av anda tv-serier i denna genre.

Jag har ännu inte sagt något negativt om denna serie och nu är det väl dags för det. Steven McGarrets är alldeles för träskallig och egoistisk för min smak. Och det är lite väl mycket natur-porr. Många svepande helikopterbilder över ön som inte tillför något då vi redan har insett hur storslagen natur det finns på Hawaii.

Jag ser framför mig ett par intressanta gästskådespelare som skulle passa som handen i handsken i denna serie. Branscombe Richmond (Bobby Sixkiller i ”Renegade”), Rob Stewart (Nick Slaughter i ”Tropical Heat”), Erik Estrada (Ponch i ”ChiPs” och sist men inte minst prisjägaren Dog (från ”Dog the Bounty Hunter”) som faktiskt håller till på Hawaii. For the lulz, som man brukar säga...

Som jag sa i någon tidigare recension av hösten 2010 premiärer, många nya intressanta tv-serier men jag vet inte om detta är något jag kommer att följa. Möjligtvis att jag ser på ett avsnitt eller två någon kulen novemberkväll för att få se lite vackra miljöer och solsken från den tillsynes evigt somriga ön Hawaii.

Mike & Molly S01E01

Kortfattad handling: Överviktiga Mike Biggs är en ensamstående man, tillika polis, vars enda vän är den snabbkäftade Carl Mcmillan. Han spenderar sina kvällar och helger på OA (Overeater Anonymous). Där går även Molly Flynn, även hon ensamstående och överviktigt, som bor med sin pinnsmala syster och mor som kan vräka isig vad som helst utan att gå upp i vikt.

Ni ser ju själva hur jävla korkad premissen är för denna serie? Jag skrev ett twitter-inlägg igår om ”Mike & Molly” och nu när jag har sovit på saken så skriver jag fortfarande under om detta:

Mike & Molly S01E01 - en sådan fruktansvärd dynga!!1!!1 Tjockskallig amerikansk komedi om tjockisar som är uppbackade av pålaggt skratt.

Det där med pålagda skratt är en farosot som fortfarande tycks gäcka de amerikanska sitcomsen. Annars är skämten mossiga. En afrikansk kock på en sylta som ironiserar sig över den amerikanska matkulturens krock med hans hemland. Systern som röker en äppel-holk inför polisen. Dumdryga skämt om desserter. Och så vidare...

Nej jag har inget gott att säga om denna tv-serie. Jag kan inte förstå att Chuck Lorre (The Big Bang Theory, 2/1 men) är en av dem som ligger bakom detta, vad gick fel?

Lonestar S01E01

Same, same but diffrent...

Kortfattad handling: Bob och Robert är för den utomstående en och samma person. Men för frun Cat och flickvännen Lindsey är de två helt olika personer. Bedragaren Robert Lever två helt skilda liv, ett i Houston under sin krävande styvfar tillika oljemagnaten Clint Thatcher och ett helt annat liv 700km bort. Och nu håller allt på att rasa ihop.

Det har gjort förut både i tv-serier och i filmer och skämtats om i de nyss nämnda, men det var länge sedan det var en renodlad film/tv-serie om just en man (eller kvinna för den delen) som lever två separata liv med två olika familjer. Så det är svårt att jämföra denna serie med något annat. Det närmaste jag kan tänka mig är ”Big Love” fast det är inte rätt det heller.

Familjen som han har i Houston är den klart mest intressanta av de två han har. Med sin hårdföre styvfar Clint Thatcher (superbt spelad av Jon Voight) som den starkast lysande stjärnan och en hel hög med svågrar som är avundsjuka Robert (eller var det Bob?). John Allen både far och mentor åt sin son Robert håller i tyglar och guidar sin son i hur han skall lägga upp sina planer.

Annars är serien hyfsat spännande och premissen, innan man ens har sett en minut av serien utan bara har hört talas om den, är som upplagd för att det någon gång skall gå åt pipsvängen. Frågan är bara när.

Höstsäsongen är lång och intensiv, jag vet ännu inte om det här är någon serie att satsa på innan jag har betat av majoriteten av alla nya serier. ”Lonestar” är helt okej, så mycket kan jag säga och visst är samspelet mellan far och son, son och styvfar väldigt laddade och intensiva emellanåt vilket bådar gott.

Boardwalk Empire S01E01

Owed to Liqour

Coward, monster, vicious brute
Friend to thief and prostitute.
Heartless, Godless, hell's delight
Crude by day and lewd by night
Conscience dulled by demon rum
Liquor, thy name's

Delirium

Kortfattad handling: Förbudstiden har precis inletts i och med att 1920-talet tar sin början och Enock ”Nucky” Thompson, en prominent person i samhället, ger sig in i smuggelsprit branschen. Handlingen tar sin början några dagar före nyårsaftonen 1919 och vi får följa Nuckys första stapplande steg in i den nya världen med nya och gamla bekantskaper.

En sak är säker, om nu ”Boardwalk Empire” blir en av de stora serierna som folk kommer att tala om framöver kommer det inte att vara om introt de talar om. Introt är förvånansvärt blasé men det är egentligen bara en petitess.

Detaljerna, det är detaljerna man minns efter att ha sett detta första långa avsnittet. Plötsliga inzoomingar, färgsprakande miljöer, något här och där som man snappar upp i ögonvrån. Som begravningståget där ett gäng uppsminkande herrar på Louisianavis tar farväl av en jättelik flaska med whiskey. Eller varför inte sorgemusiken som spelas i och med tolvslaget – och därmed förbudstidens början – som sedan bryts av ett glädjerus, en varietéartists uppträdande som bakgrundsljud till ett överfall. Det finns mängder med sådana här små detaljer som inte tillför något till handlingen men som för allt i världen ”Boardwalk Empire” inte skulle klara sig utan.

Och musik och framför allt ljudbilden. Skräniga och skrapiga grammofoner, ungar som skriker, biltutor, utropare, gatuljud, ljudet av krossade flaskor. Genuint och äkta i den mån man kan sätta sig in hur det lät i 1920-talets USA. Och alla bilar som man ser överallt, man kan undra över hur de har fått tag på alla fina klassiker. Och all den mängd sprit som dricks som får ”Mad Men” att rodna. Det finns mycket man kan snöa in på när det gäller musiken och detaljerna men det får jag ta vid något annat tillfälle.

Rollistan är imponerande. Fast inte på det konventionella sättet. Den enda som sticker ut är Steve Buscemi i sin roll som Nucky, men annars är det inga direkt kända ansikten. Visst i stort sett alla har varit med i någon stor produktion.

Men namn som Michael Pitt, Anthony Lacuria och Aleksa Palladino är inga personer som i alla fall jag inte kan para ihop med rätt ansikte. Alltså inga personer som man har förutfattade meningar av hur de kommer att spela ut sina roller. Och sist men inte minst, det bäddar, likt ”Sopranos” mfl. serier, för många spännande gästskådespelare.

Men hur bra en tv-serie än är så är det alltid lika svårt att få något grepp om den i det första avsnittet och ”Boardwalk Empire” är inget undantag. Ända skillnaden är att du inte har grepp om serien, serien har greppet om dig. Martin Scorsese har ytterliggare en gång bevisat att han behärskar berättarstilen och sinnesstämningen som infann sig i slutet av 1800-talet början av 1900-talet i pionjärandans USA.

”Hösten 2010 hitintills bästa tv-serie”. Det hade egentligen räckt som en sammanfattning, men har du läst så här långt så har du säkert redan insett det. Hoppas jag. Annars får du skaffa dig en egen uppfattning genom att se serien själv.

Celebrity Rehab till Sverge - Tre deltagare klara

Resumé rapporterar om att det efter en viss tids snack äntligen har blivit klart att "Celebrity Rehab" kommer till Sverige och till Kanal 5. De tre deltagarna som är klara för serien är Camilla Henemark, Olle Ljungström och Jane Timglas.

Mina 5-öre om detta: Det börjar inte bra. Visst känns både Henemark och Ljungström som två givna deltagare. Men Jane Timglas, jag slår vad om att du knappt vet vem det är? Hon var en av morsorna i "Mammas pojkar". Till och med de mest obskyra deltagarna i den amerikanska versionen är mer kända för amerikanarna än vad hon är för svenskarna i Sverige.

Och har inte både Olle Ljungström och Camilla Henemark redan tagit sig ur sina missbruk?

Männen bakom '24' och 'Glee' i nytt projekt

Ryan Murphy (Glee) och Howard Gordon (24) är på gång med en än så länge namnlös pilot till Fox som centrerar kring en handling som kan liknas den i "Arkiv X". Den kommer att handla om psykiatriker som utsätter sina klienter för deras värsta fobier och rädslor.

Än så länge finns ingen mera fakta om denna serie och det finns fortfarande en del kontrakt att reda ut innan planerna, förhoppningsvis, sätts i verk.

Via deadline.com

Crime & Justice Season on BBC Entertainment

BBC Entertainment, eller rättare sagt pr-folket bakom BBC Entertainmnet, har varit vänliga nog att skicka ut information om höstens premiärer på kanalen. Och anglofil som jag är vill jag tipsa om dessa serier och kanske främst då "WhiteChapel".

Unforgiven

(måndag 13 september och söndag 19 september, kl 21.30)

Efter 15 år i fängelse, dömd för mord på två polismän som tonåring, dras Ruth (Suranne Jones) hejdlöst till platsen som jagar henne, till de som hatar henne och personen hon lämnade.

Ruth har spenderat halva sitt liv bakom galler och möter nu den stora utmaningen att bygga
upp allt hon har förlorat. Men att behålla ett arbete, vänskap och relationer visar sig bli allt
svårare i takt med att det förflutna hinner ifatt henne. Hon gör vad hon kan för att fokusera på
nuet, men kan inte släppa det hon en gång haft – en syster som inte har något minne av henne.

Frågan är om Ruth kan stå emot bitterheten och hatet från sina offer och avsaknaden av
förtroendet i hennes försök att få ordning på sitt liv? Och kommer hon någonsin att få tillbaka
det som än gång var hennes? När efterverkningarna från hennes mörka historia ger sig
tillkänna i nuet, löften bryts och sår öppnas börjar minnen som sedan länge varit begravda komma upp till ytan…

Kiss Of Death

(torsdag 16 september och fredag 17 september, kl 21.30)

Ett kriminaldrama i två delar med Louise Lombard (CSI, House Of Eliott), Lyndsey Marshal (Rome) och Danny Dyer (The Football Factory).

Serien som är skriven av Barbara Machin, skapare av Waking The Dead, innebär stora framsteg inom kriminalgenren då handlingen hoppar både framåt och bakåt i tiden. Den övertygande storyn berättas vid olika tidpunkter och från olika karaktärers perspektiv – utredarnas såväl som mördarens.

När en söndersliten kropp hittas på en strand vid skymningen efter en kidnappning kallas
specialiststyrkan in för att försöka reda ut vad som hänt. Plötsligt utsätts allas förflutna och olika versioner för noggrann prövning – alla är misstänkta.

Kay Rousseau, som leder kriminalgruppen är tillbaka på jobbet efter att hennes barn dött.
Misstankarna kring hennes inblandning kring dödsfallet kvarstår och inte minst kring hennes
egen make. Bara Matt Costello, en engagerad och passionerad polis, närmast under Kay är lojal.

Dr George Austen, teamets rättsläkare, får allt större problem med alkoholen som gör att hennes arbete blir alltmer ifrågasatt. Dr Clive Morrells humörsvängningar och konstiga beteende skapar oro inom teamet. Färska polismannen Jude Whiley är ung och full av energi
och passion för jobbet, vilket nästan tenderar att bli extremt. Miles Trueman, Kays make, är
dessutom knuten till fallet i egenskap av advokat. Och mördaren, Michael Bovery, är besatt av
en av dem…

Whitechapel

(måndag 20 september och onsdag 22 september, kl 21.30)

Rupert Penry Jones (Spooks) spelar DI Chandler. Han är en novis i mordutredningar, men expert på polispolitik. Chandler kastas in i uppgiften att leda en utredning kring en serie mord i Londons Whitechapel. En kopia av Jack the Ripper ger sig på kvinnor och stympar deras kroppar på Londons gator. Chandler och hans kollega, polismannen DS Miles (Phil Davis, Bleak House), måste lyckas med att ta fast mördaren, något som deras föregångare misslyckades med för över 100 år sedan…

Hunter

(torsdag 23 september och fredag 24 september, kl 21.30)

I serien pelar de högt prisade brittiska skådespelarna Hugh Bonneville (Notting Hill, Iris)
och Janet McTeer (Sense And Sensibility, The Amazing Mrs Pritchard) huvudrollerna.

Extremister kidnappar två sjuåriga pojkar från helt olika bakgrunder, vilka de endast tänker släppa om de får sina radikala krav uppfyllda. Fallet hamnar i händerna på den intuitive och
pragmatiske detektiven Iain Barclay. Med ett oerfaret och opålitligt team tvingas Barclay ringa
sin vän och trogna kollega Amy Foster, som egentligen är förtidspensionerad, för att hjälpa honom att lösa vad som visar sig vara ett mycket känsligt fall. Barclay får flera e-mail till kontoret med bilder på pojkarna som är halvt medvetslösa och har ordet offrad skrivet över deras kroppar tillsammans med en rad krav som polisteamet inte kan möta. Barclay och Foster inser att de måste hitta kidnapparna snabbt om pojkarna ska överleva…

Moses Jones

(måndag 27 september till onsdag 29 september, kl 21.30)

Serien är en vibrerande atmosfärisk thriller som utspelar sig i hjärtat av västra London. En mystisk våg av terror drar in över det ugandiska området av Shepherds Bush när en mans

kropp dras upp ur Themsen med armar och ben fastsydda på bålen. Dan Twentyman (Matt Smith, Doctor Who) från den brittiska underrättelsetjänsten får ansvaret för fallet tillsammans med en missnöjd Moses Jones (Shaun Parkes), som omplacerats från Scotland Yard med anledning av sin kulturella koppling till det lokala afrikanska området.

Jones och Twentyman blir konfronterade med en vägg av tystnad från taxichaufförer,

restaurangpersonal och andra personer som bor i området, vilket gör att de inte vet om de ska rubricera den mystiska döden som ett ritualmord, terrorism, organiserat brott eller ett jobb av
en galning.

Med sin bakgrund tvingas Moses Jones ställa sig själv tuffa frågor om sin kulturella identitet och han börjar ett uppslitande sökande för att sätta dit förövaren och sona sig själv innan området implodera. Eller utkräva hämnden själv...

Messiah V: The Rapture

(torsdag 30 september till fredag 1 oktober, kl. 21.30).

Detektiv Joseph Walker (Marc Warren, Hustle) jagas av en bakgrund av våld, passion och svek. När Joseph tillfrågas att leda utredningen av en serie hemska och utstuderade mord, blir han förbryllad av den bisarra karaktären på morden och närvaron av mystiska symboler som hittas i ett lager av sand vid varje mordplats.

Med hjälp av sitt team matchar han de tre genomförda morden till apokalyptiska tecken som är vanliga i alla arabiska religioner; det verkar som om mördaren tror att det är världens undergång. Med totalt sju apokalyptiska tecken går jakten ut på att hitta de resterande fyra
offren. Men frågan är om Walker kan agera med samma hastighet och sinne för detaljer som
mördaren uppvisar? Klockan tickar och slutet är nära…

The Inbetweeners S03E01

Simon, Will, Neil och Jay

Grabbarna är tillbaka, och inget är förändrat... Wills olyckshändelse, när han sket ner sig under en provskrivning i slutet av säsong 2, är fortfarande färskt i minnet. Något vi kan se i det här klippet inför säsong 3.

I det första avsnittet möter vi gänget när de över inför en modevisning. Eller inte hela gänget, Simon har blivit tillfrågad av Carli att ställa upp som modell och han gör som vanligt allt för henne, Neil blir tillfråga av Carli att hjälpa till med ombytena under modevisningen och han tackar inte nej till att få se lite ass and/or fanny som Will uttrycker det, men hans planer grusas rätt snabbt.

Jay Försöker övertyga alla om att han skall vara modell istället för Simon men ingen är imponerad och slutligen Will som avfärdare hela modegrejen som en struntsak men blir ändå övertygad (hotad) av rektorn att ställa upp som hjälpreda.

Som jag sa i inledningen allt är sig likt. Full fart i det första avsnittet som det även var i säsong 1 och säsong 2. Många roliga scener och replikväxlingar bland grabbarna. Förändring inte alltid bra, i alla fall inte i "The Inbetweeners" fall.

Minnesvideo till alla som dog under den tredje säsongen av 'True Blood' (SPOILERS)

TV4 20 år idag – Personlig reflektion om dessa 20 åren

Kolla in flera äldre TV4-logos på logos.wiki.com

Var var du när [insert stor världshändelse] hände? Frågan har vi väl alla fått eller åtminstone funderat på. Men minns var ni var när man för första gången kunde få in TV4 via marknätet den 2 mars 1992? Själv var jag inte en av dem om hade tillgång till TV4 via kabelnätet när den drog igång den 15 september 1990.

Men jag minns klart och tydlig var jag var när jag hörde att mina föräldrar hade sökt fram TV4 på den då något år gamla frukost-teven (liten tjock teve som var det sista skriket att ha i köket). Jag satt utanför huset på en trottoarkant och njöt av vårens första solstrålar när min morsan berättade att min farsa äntligen hade hittat TV4.

Oj vad spännande det var! På den tiden var man svältfödd på nya tv-kanaler om man inte hade parabol eller kabel. Men vad jag tittade på den dagen och vilka programledare och nyhetsankare som var i rutan har jag glömt bort. Men jag kommer alltid att minnas vägen trottoaren till teven i köket.

Nu följer lite listor...

Topp 8 program jag vill ha tillbaka i TV4:

1 Naturen (med Bo Landin9
2 Vem vill bli miljonär (utan inblandning av Postkod-lotteriet)
3 När & Fjärran
4 Deal or No Deal
5 Lingo
6 Svart eller vitt (med Thabo Motsieola som programledare
7 Jeopardy (den svåra versionen inte den som var under Adam Alsings ledning)
8 Ett vettigt filmprogram som inte är inbakad i Nyhetsmorgon (ungefär som Hans Wiklund och Nils-Petter Sundgrens program en gång var)


Topp 5 dokusåpor/reality/tävlingsprogram:

1 Farmen
2 Fångarna på Fortet
3 Idol
4 Stadskampen
5 Kär och Galen


Topp 4 Svenska komediserier:

1 Solsidan
2 Heja Björn
3 Ett gott parti
4 En ängels tålamod


Topp 5 Svenska underhållning/humorserier:

1 Hej Baberiba
2 Hjälp!
3 Parlamentet
4 Berg flyttar in
5 Cirkus Möller


Topp 5 program som kunde ha fått mer än en säsong för att hitta formen:

1 Godnatt Sverige
2 Semestersvenskar
3 Lilla vi (tar stor plats)
4 Första, andra, tredje
5 Misstänkt

Topp 1 bottenappen...

1 Sveriges värsta bilförare (allt annat bleknar i jämförelse, speciellt nu när TV4 vägrar att släppa denna dynga som är på gång med sin fjärde(?) säsong 2011)

Läs mera på TV4.se om dagens firande och avtackande av Janne "TITO" Andersson som slutar idag.

James Camerons True Lies blir tv-serie?

Männen bakom och framför kameran i True Lies

Ryktet går att James Camerons film "True Lies" från 1994 skall bli tv-serie. Folket i hans (James Cameron) bolag Lightstorm Entertainment skall ha hintat att någonting är på gång.

I hear the project, from Cameron’s Lightstorm Entertainment and 20th Century Fox TV, is about to be taken out to the networks. Rene Echevarria is the writer/showrunner, exec producing with Cameron and Lightstorm’s Rae Sanchini and Jon Landau.

Via deadline.com

Oprah-fy Yourself - Förvandla dig själv till Oprah Winfrey

Lagom till starten av Oprah Winfreys 25 och sista säsong av "The Oprah Winfrey Show" - innan hon drar vidare till sin egen kanal OWN - kan man på hennes hemsida förvandla sig själv till Oprah.

Oprah-fy Yourself

Nikita S01E01

Alla är vi väl någorlunda bekanta med karaktären Nikitas bakgrund och hennes tidigare äventyr på film och tv? Filmen från 1990 och två halvlyckade tv-serier under 1990-talets mitt? Här kommer en kortfattad handling på 2010 års version: En hemlig organisation, kort och gott Division, har som specialitet att ta hand om unga flickor som har råkat i onåd med rättvisan och ge dem en ny identitet och utbildning.

Nikita (Maggie Q) är en av dem som har genomgått denna speciella behandling. Men hon har efter ett ödesdigert misstag blivit utkastad från Division och nu är hon ute efter hämnd, efter att ha fått reda på hur det egentligen gick till när hon blev rekryterad.

Om ”Hellcats” är nya ”90210” och ”Smaville” (utan superkrafter) så är ”Nikita” det nya ”Vampire Diaries” och ”Supernatural” (utan vampyrer och andra knytt). Kanske en dålig jämförelse, men det jag vill få sagt är CW:s två nya serier är helt olika varandra, förutom på en punkt, båda har starka kvinnliga karaktärer. På helt olika sätt. Det kräver sin kvinna att stå högst uppe i en pyramid, samtidigt som det kräver sin kvinna att strypa någon som är dubbelt så stor som henne själv.

”Nikita” är en helt okej serie och Maggie Q sköter sig bra i rollen som Nikita samtidigt som hon lyckas vara okonventionellt snygg. Hon har det där andra extra som till skillnad mot det lilla extra är svårt att uppfatta och sätta ord på men det finns där. Om ”Hellcats”, för att återanknyta till den serien en sista gång, passar på Kanal 5 eller TV400 så känns ”Nikita” som en TV6 serie, runt niotiden på kvällen? För det är då jag kommer att följa denna serie som det ser ut nu. Ett bra tidsfördriv om man itne har något bättre för sig.

Hellcats S01E01

Kortfattad handling:

Marti Perkins (Aly Michalka) är en juridikstudent som blir av med sitt stipendium efter att hennes mor har blivit av med sina förmåner på sitt jobb inom campusområdet. Hon blir tvungen att söka sig andra vägar för att klara av sin skolgång. Och efter en dispyt med en av hejarklackledarna får hon reda på att alla som är med i hejarklacken får stipendium för sin skolgång och en idé föds.

Det är svårt att beskylla ”Hellcats” från att vara något annat än en typisk CW-serie. Unga vackra ytliga människor och de som är – eller i alla fall vill vara – deras raka motsatser. Fula nördar gör sig icke besvär i denna serie även om de är på ”våran” sida.

Annars är det en hel del klichéer som radas upp efterhand i denna tv-serie. Den klämkäcka. Bitchen. Hon med agendan. Den klämkäcka bitchen med en agenda. Sportfånen. De som hatar de förstnämnda. Seriens producent ,Tom Welling, har under sina år i ”Smallville” verkligen fått ihop den perfekta blandningen av stereotyper.

Den som briljerar mest är huvudrollsinnehavaren Aly Michalka som egentligen har alla odds emot sig i rollen som Marti Perkins. Bilden här ovan är Marti innan hon går med i hejarklacken. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att att det var en after bild – som i before and after – men det är det inte.

Nu kommer den stora frågan, är det något jag kommer att följa? Nej, troligtvis inte. Möjligtvis när den kommer till och Sverige och då till Kanal 5 eller TV400 (tro mig). Det är ett par frön som sås i form av Martis fortsatta medverkan i hejarklacken, pengaproblem och en återvändande tränare som ställer allt på sin kant.

Terriers S01E01

Den föredetta polisen Hank Dolworth och hans kompis Britt Pollack är två inte helt lyckade olicensierade privatdetektiver som hankar sig fram på småjobb och det dröjer inte länge innan de har blivit insyltade i något för dem väldigt stort.

En lång mening, mycket mer än så behövs inte för att beskriva bakgrunden till denna serie och handlingen i det första avsnittet.

Jag ser att en ny trend är på väg och den delar upp kabelbolagen i två läger. På den ena sidan har vi HBO som fläskar på i vanlig ordning under 2010 med ”Treme” och ”Boardwalk Empire”. Och på den andra sidan AMC med sin lågmälda konspirationsserie ”Rubicon” och nu då FX med ”Terriers” som är en än mer oglamorös serie än vad ”Rubicon” är.

Men nu är tv-säsongen inte över och jag har ännu inte sett Showtimes ”The Big C” och å andra sidan är HBO:S ”How to Make it in America” en mindre bombastisk version av ”Entourage” och jag blir besviken om inte AMC:s ”The Walking Dead” blir storslagen på alla sätt och vis. Tiden får utvisa om jag får rätt.

Men tillbaka till ”Terriers”. Donal Louge har alltid varit lite av en favorit och hans ovårdade yttre är i en klass för sig. Det kräver sin man att se trovärdig ut på tv med ovårdat skägg och en sliten flanellskjorta utan att se ut som en uteliggare. Och hans skådespelarstil passar som handen i handsken för den fifflarstil och know-it-all attityd som han porträtterar i rollen som Hank. Michael Raymond-James (Britt Pollack) är även han ett kärt återseende, han har inte synts i rutan sedan ”True Blood”.

Jag kanske var lite tvär gentemot handlingen i början av denna text. Det finns mer under ytan än vad som ryms i en lång mening och hos en olicensierad privatdetektivbyrå, som Hank själv säger: ”What if we actually are big time and we don't realise it?” Titta efter själv. Du blir inte besviken. Jag lovar.

This is England 86 - Episode 1

Delvis SPOILERS!

Tre år har gått sedan vi såg Shaun, Lol, Smell, Meggy och de andra. Shaun håller på att göra sitt sista prov i skolan och resten av gänget gör sig i ordning för Lol och Woodys stundande bröllop. Mycket har hänt under dessa tre år men ändå inte. Gänget som vi fick följa i filmen ”This is England” är intakt men lider fortfarande av sviterna efter det som hände innan vi bröt upp med gänget förra gången. Vi får veta att Shaun har haft liten eller ingen kontakt med de övriga från Skinhead-gänget.

Detta är diskbänksrealism som skulle kunna få Ken Loach att börja gråta. Det är smutsigt. Kläderna är fula och Smells (bilden) frisyr är till och med gräsligare än vad den var i filmen. Övergivna byggnader, ett Storbritannien i förfall på alla sätt och vis.

Det är på riktigt. Fast någonstans på vägen virrar denna serie bort sig. Det finns ett par riktigt dåliga scener när ett mopedgäng - varav en i gänget spelas av Joe Dempsey (Chris Miles i ”Skins”) - introduceras (jag läste på wikipedia att mopeder (eller Scoterboys som det heter i UK.) var skiten under mitten av 1980-talet) och det känns väldigt mycket filmen ”G” över det (om ni minns när en av karaktärerna jagas av ett gäng i ett parkeringshuset?). Små grejer som egentligen inte är någoting, men man stör sig icke desto mindre på dem.

På det hela taget en helt okej serie som vill mera än vad som visas i rutan. Detta var förvisso bara det första av fyra avsnitt i denna miniserie och visst finns det ett par påbörjade historier i det första avsnittet som kommer vara intressanta att följa. Och nu liksom då är det Shauns mor som briljerar, hon känns äkta i dess rätta bemärkelse och det vill man ju inte missa.

Tankar om veckans svenska tv-premiärer

SVT

Val 2010: Elfte timmen
Utfrågningar, gäster, undersökningar, debatter lite satir mm. Inget som sticker ut. Handlar det inte om renodlad debatt mellan två parter gör sig inte politik inte speciellt bra i tv-rutan. Tur att det bara är val vart fjärde år. Någon mer än jag som saknar Filip & Fredrik? Synd att de inte gör någon valvaka likt den de gjorde i och med valet i USA får två år sedan.


TV3

Efterlyst
Ut med Leif GW Persson och in med Tommy Lindström. Inte helt tokigt måste jag erkänna. Mindre mummlande och mera rakt på sak. Tommy Lindström är minst lika kontroversiell som Leif GW vilket inte minst märktes i inledningen när vi fick reda på att hans metoder var lite för sin tid. Hoppas nu bara inte att Palme mordet kommer att ältas in i det oändliga. För det är ju det som han är mest känd för.


TV4

Halv åtta hos mig
Varför ändra på ett vinnande koncept? Allt är sig likt i ”Halv åtta hos mig”. Helge Skoog i toppform med sin gliringar och fräcka antydningar, visst ibland blir det lite väl mycket av samma vara men det är jag beredd att köpa. Enda skillnaden mot de tidigare säsongerna är att Lidl-sponsringen har tonats ner en aning. Den obligatoriska vända i närmaste Lidl butik – bara för att – är borttagen. Bra. Det slutade ju ändå alltid med att personen i fråga fick handla någon annanstans också.

Idol
Likt ”Halv åtta hos mig”, varför ändra på ett vinnande koncept? Men det är ju större än förra året säger du? Ja men förra året var större än årets dessförinnan, osv. Varför ändra på ett vinnande koncept? Jag kommer i vanlig ordning att bänka mig framför de inledande auditionerna för att sedan återvända lagom till slutet. Jag vet inte hur det är med er men det är början och slutet som är grejen med ”Idol” det som händer i mitten är totalt ointressant.

Kvällsöppet valspecial
Se under ”Val 2010: elfte timmen”

Biggest loser Sverige
Har man som jag, följt med någorlunda mycket i den amerikanska versionen med Jillian och Bob är det lite av en chock. Varför börjar de att visa programmet en månad in i serien? Sedan inser man att de svenska deltagarna är betydligt smalare (nåja) än vad de amerikanska är. Annars är det alldeles för mycket lagom över den svenska varianten. Jag vill minnas att föregångaren ”Tjockholmen” på Kanal 5 var betydligt rivigare än vad detta är?

Kanal 5

Kungarna av Tylösand
Det är en trio som underhåller, Rang, Jockiboi och Nemo, vad resten gjorde har jag inget minne av. Ändå var jag nykter när jag tittade på ”Kungarna av Tylösand” igår, till skillnad mot vissa andra. Jag vill inte kalla detta en skandalsåpa. Skandalsåpan är redan född sedan många år tillbaka, detta är bra mer av det goda eller äckliga om man vill det. Och som jag nämnde i inledningen, det är de tre som det handlar om och det är de som snacket kommer att handla om i höst.

Skånefruar
”Svenska Hollywoodfruar”, ”Danska Hollywoodfruar”, ”Norska Hollywoodfruar ”Ja, vi elsker Hollywood” är i princip stöpta i samma form. Tillsammans med ”Skånefruar” och säkerligen också ”Ladies på Östermalm” som visas senare i höst. Om 2-3 år är alla dessa kvinnor bortglömda. Och minns man någon/några så är det nog originalen – i dess dubbla bemärkelse – Anna Anka och Maria Montazami.

Arga Snickaren
Den oväntade Kristallen-vinnaren fortsätter att leverera. Men jag har en känsla av att det slår fel en vacker dag. Majoriteten av hemmabyggarna i programmet behöver en fast hand och ett fast tilltal för att få ordning på sina hus. Men den gången då det ligger något annat under ytan som inte kan hjälpas med att någon står och skäller på personen i fråga? Vad händer när det brister och när professionell hjälp behövs?

Ullared
Jag är en av dem som tycker att det var Kjell och hans familj som var den stora behållningen under den första säsongen inte Morgan och inte Boris. Så det är väldigt synd att han syns så lite under denna säsongen. Och det är väldigt synd att Morgans kompis Ola-Conny är så pass lik Morgan själv, de tar ut varandra. Hoppas nu bara att Peder på Comic Land fortsätter att leverera, hans tankar om whisky och modellplans byggande var episkt!

Lite sällskap
Inte vad jag hade hoppats att det skulle vara. Inledningen var en av de bästa jag hade sett på länge med soffan på flaket. Kärleksfullt gjort, något som Filip & Fredrik har lärt sig genom åren, men jag håller nog ändå inte detta som en av deras bästa produktioner.

Premiärdags för TV10!

Nu har alltså dagen kommit då Sveriges tredje gratiskanal (efter TV4 och TV6) skall lanseras. Och först ut för Em-kvalet i fotboll ikväll 19:25.

Kanalen finns tillgänglig för kunder som har Boxer, Telia, Sappa, Bredbandsbolaget, Tele2, Viasat, Comhem och ett antal olika stadsnät.

Vad är TV10?

TV10 är Sveriges nya TV-kanal för sport och fakta. Den engagerande live-sporten och de mest intressanta dokumentärerna hittar du på TV10.

Premiärprogrammet i TV10 är EM-kvalet i fotboll mellan Sverige och San Marino den 7 september 2010.


I TV 10 kommer det att vara direktsänd:

ATP-tennis
Allsvensk hockey – cirka 1 match per månad
NFL
Svensk basket
Euroleague i basket
Basket-VM
Svenska landskamper i fotboll (till och med årsskiftet)
Champions League – cirka 1 match per månad
NHL-hockey – cirka 1 match per månad
F1 - tredje tidskvalet från GP samt ett highlightprogram i veckan.
Det kommer också att sändas nyhetsprogram och magasin om sport.

I TV10 hittar du också spännande dokumentärer om en mängd olika ämnen.

Information via tv10.se

Första bilden på Matt Lucas och David Walliams (Little Britain) nya serie 'Come fly with me'

Ian och Taaj

Via bbc.co.uk

Fjärrkontrollen summerar Kristallen

ÅRETS VINNARE:


Årets program
Solsidan

Underhållning
På spåret

Dokusåpa
Mästarna mästare

TV-drama
Millennium

Humor
Solsidan

Barn och ungdom
Wild Kids

Livsstil
Arga snickaren

Fakta och aktualitet
Världens konflikter

Dokumentär
Drottningen och jag

Granskning
Uppdrag Granskning

Reality
Svenska Hollywoodfruar

De publika priserna

Årets manliga programledare
David Hellenius

Årets kvinnliga programledare
Anne Lundberg

Årets sportprofil
André Pops

Årets program
Solsidan

Hederspriset
Stina Dabrowski

Först och främst mina tippningar 8 av 14. De jag snubblade på var Barn & Ungdom, Fakta/Auktallitet, Årets granskning, Dokumentär, Reality och Livsstil.

Och vi börjar väl med det sistnämnda. "Arga Snickaren" tog hem priset framför fyra andra starka kandidater. Lite av en skräll. För visst hade väl ingen trott på detta? Att en snickare skulle ta hem priset framför Mauro, Plura, Helge Skog, Charlie & Mathias och Timell & Ekdahl?

Men annars var den absolut överlägset största skrällen att "Paradise Hotel" lyckades knipa en andra plats bakom "Mästarnas Mästare" och f r a m f ö r "Stjärnorna på slottet", hur gick det till?! Överlag skötte sig vi tittare bättre än juryn detta år. David Hellenius, Anne Lundberg, André Pops och "Solsidan" - alldeles utmärkta val av oss svenskar (för en gång skull).

Utöver "Arga Snickaren" och "Paradise Hotel" är jag lite tveksam över att "Svenska Hollywoodfruar" knep ett prisar framför näsan på "Ullared". Hollywoodfruarna var spännande och intressanta ifjol men det som har engagerat det svenska folket under slutet av 2009 början av 2010 är "Ullared".

Slutligen. En helt okej gala lagom på alla sätt och vis även om jag hade sett mera humor-orienterade värdar, inget ont om Tilde och Linda men de är inte direkt kända för sin humor. En liten liten skandal fick vi också se. Den där, vem det nu var, som var med och tog emot pris när "Arga Snickaren" vann som var speedad som kula och som ramlade ner och slog halvt ihjäl sig när han lämnade scenen. Jag är inte säker att det var han som ramlade ner, men det skulle inte förvåna mig.

Fjärrkontrollen tippar Kristallen

Årets underhållningsprogram
Idol 2009, TV4
Let´s Dance, TV4
På spåret, SVT
Skavlan, SVT
Vem kan slå Filip och Fredrik?, Kanal5

Det står mellan "Skavlan" och "På Spåret". Själv är jag inte så förtjust i Skavlan. Svenska och för den delen nordiska, intervjuprogram av den här typen är inte min kopp te.

Årets dokusåpa
Bonde söker fru, TV4
Ensam mamma söker, TV3
Mästarnas mästare, SVT
Paradise Hotel, TV6
Stjärnorna på slottet, SVT

Mellan år för "Stjärnorna på slottet" och ett fartfyllt år för "Mästarnas Mästare". Nästa år kan det vara tvärtom om men inte i år.

Årets tv-drama
Arn, TV4
Johan Falk, TV4
Kommissarie Winter,
Mannen under trappan, SVT
Millennium, SVT

Väger man ihop att "Millenium" förtjänar att vinna och att den var bästa av alla nominerade så är saken klar, "Millennium" vinner.

Årets humorprogram
Ballar av stål, Kanal5
Blomstertid, TV4
Roast på Berns, Kanal5
Solsidan, TV4
Succéduon med Anders och Måns, SVT

Både "Succéduon med Anders och Måns" och "Roast på Berns" har varit väldigt utskällda under året som har gått. Kul att de blev nominerade men detta tar "Solsidan" hem.

Årets barn- och ungdomsprogram
Guds tre flickor, SVT
Ordstorm, UR
Rekordbyrån, SVT
Vid Vintergatans slut, SVT
Wild kids, SVT

Jag ser snabbt att "Björnes Magasin" inte är nominerad. Jag har alltså ingen koll på denna kategori. men jag har hört att "Guds tre flickor" med Suzanne Reuter skall vara bra...

Årets livsstilsprogram
Arga Snickaren, Kanal5
Fuskbyggarna, TV4 A
Halv åtta hos mig, TV4
Lyxfällan, TV3
Mauro & Pluras kök, TV8

Egentligen vill jag lägga en röst på "Halv åtta hos mig" men eftersom att det inte blir någon mera säsong av "Mauro & Pluras kök" så får de min röst i år.

Årets fakta- och akualitetsprogram
Agenda, SVT
Boston Tea Party, Kanal5
Efterlyst, TV3
Sveriges historia, TV4
Världens konflikter, SVT

En något krystad ny kategori. Flams & trams möter seriös bevakning av världshändelser och allt därimellan. Men okej då. "Efterlyst" får det bli. Och visst skulle väl "Boston Tea Party" gjort sig bättre i humorkategorin?

Årets granskning
Agentskandalen ur TV4 Sporten, TV4
Att skapa en seriemördare ur Dokument inifrån, SVT
Tomma stolar ur Kalla Fakta, TV4
Den andra våldtäkten ur Uppdrag Granskning, SVT
Vattenfall ur TV4 Nyheterna, TV4

Ole, dole, doff...

Årets dokumentärprogram
Drottningen och jag, SVT
Familjen Bernadotte, TV4
Mamma till en mördare, TV4
Sluten avdelning, SVT
Videocracy, SVT

Ole, dol - nej så illa är det inte. "Videocracy" hade potential men nådde inte ända fram. "Sluten avdelning" får min röst.

Årets realityprogram
Familjen annorlunda, TV4
Guldfeber, TV6
Spårlöst, TV4
Svenska Hollywoodfruar, TV3
Ullared, Kanal5

Skapad enbart för att hålla från SVT ytterliggare ett pris känns det som. Ullared tar hem detta klart. "Svenska Hollywoodfruar" var det mera fart i den förra säsongen när Anna Anka syntes mera i rutan.


Tittarpriserna

Årets manliga programledare
David Hellenius, TV4
Erik & Mackan, TV6
Filip & Fredrik, Kanal5
Nisse Edwall, UR
Peter Settman, SVT

Tyvärr Erik & Mackan, men David Hellenius tar hem detta. Och UR:s nomineringar i de publika priserna är hopplöst chanslösa...

Årets manliga programledare
Anne Lundberg, SVT
Doreen Månsson, UR
Lotta Engberg, TV4
Renée Nyberg, TV3
Sofia Wistam, TV3

Klart som korvspad!

Årets sport-tv profil
André Pops, SVT
Ola Wenström, TV3
Peter Jihde, TV4
Tommy Åström, Kanal5

Bara fyra att välja på då UR inte har någon representant i denna kategori av förklarliga skäl. Peter Jihde är i gränslandet mellan sport och humor. Med tonvikt på humor. Han är i mina ögon ingen sportkille längre. Pops vinner.

Årets program
Mästarnas Mästare, SVT
Solsidan, TV4
Svenska Hollywoodfruar, TV3
Ullared, Kanal5
Välkommen nästan allihopa, UR

Samtliga dessa, förutom UR:s "Välkommen nästan allihopa", är redan nominerade i andra kategorier. 2010 års svåraste kategori men jag väljer ändå "Solsidan".

Nytt på TV4 och Kanal 5 v. 35 (6-12 sep.)

Både SVT, TV3, TV6 mfl. kanaler har valt att sprida ut sina premiärer och nystarter någorlunda jämt under sensommaren/början av hösten. Men inte TV4 och Kanal 5. De sattsar på stort nästa vecka.

TV4

Måndag

Halv åtta hos mig, 19:30
Biggest Loser Sverige, 20:00
The Good Wife, 21:00
Kvällsöppet: Valspecial, 22:40

Tisdag

Idol 2010: Audition, 20:00
White Chapel, 21:00


Kanal 5

Måndag

Ullared, 20:00
Lite sällkskap, 22:00

Onsdag

Arga snickaren, 20:00
Skånefruar, 21:00
Kungarna av Tylösand, 22:00