Och jag har alltid haft en förkärlek för miljön serien utspelade sig i. Louisianas och Mississippis träskmarker med omnejd. Varmt, fuktigt och mystiskt. Granne med "True Detective" och "Treme". Den amerikanska södern.
Men inte ens det lyckas rädda "True Blood" under dess sjunde säsong. Redan under säsong fyra eller fem skulle Allan Ball & c/o (showrunners) kastat in handduken. Då var serien på topp med Vampire Authority som styrde och ställde med en halvgalen Russell som the main villian. Men sedan dök Billith (Bill som Lilith efter att han drack upp hennes blod) upp och hela serien rämnade.
Jag borde ha lämnat serien men jag hoppades ändå att den sjätte säsongen skulle bli bra. Det blev den inte. Och den sjunde verkar följa i samma spår. Men jag sitter ändå här och tittar enbart av ett par saker:
- Erics öde är fortfarande okänt och jag vill veta om han klarar sig eller inte. Och det vill Pam också. Som tur är.
- Lafayette han är oftast over the top men han är en av de få som under de senaste säsongerna känns mest stabil. Hans historia är berättad och nu är han bara med och är allmänt skön.
- Sam Merlotte vill jag heller inget ont. Jag hoppas mest att han klara sig helskinnad.
- Samma sak går att säga om Andy Bellefleur.
- Jag får alltid härliga rysningar när någon uttalar Bon Temps med sydstatsdialekt. Jag vill gärna höra det några gånger till under den sista säsongen.
Och såklart...
- Jag vill veta hur det slutar. Har man följt en serie så pass länge vill man ändå vara med till slutet. Som jag hoppas - med hela mitt hjärta - inte består av att de lyckas utrota alla V-vampyrer och de lever lyckliga i alla dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar