Först en suggestiv inledning som för tankarna till Torchwoods stilrena Cardiff. Sedan bär det av. Alex Drake har övertagit Sam Tylers roll som tidsresenär och denna gång till det glada 1980-talet. Allt är sig likt. I inledning presenteras Gene Hunt som riddaren med den (röda) vita hästen och staplar onliners och spydigheter på varandra som skulle få både House och Perry Cox att rodna.Alex har ett svårt fall att knäcka, denna gång i London 1981. Men hon har ett litet försprång, hon känner till historien om Sam Tyler i de rapporter som hon har tagit del av. Men Sam Tylers öde verkar inte stämma in på vad Alex (och vi) tidigare trodde och varför har just hon blivit indragen i hans verklighet?
Det blir nästan lite överdrivet mycket 1980-tal ibland. Det frossas i referenser till Star Wars, nymodigheter som digitalklockor, telefonkort, Walkmans, persondatorer och musik - allt utan att skämmas. Och varför skämmas? Under Gene Hunts överseende njuter jag lika mycket av 1970-talets Manchester som jag gör i 1980-talets London. Ashes to Ashes känns inte lika nyskapande som Life on Mars, med all rätt, men det hindrar inte denna serie att bli ytterliggare en klassiker som jag definitivt kommer att följa i fortsättningen.
2 kommentarer:
Blev fulltsändigt förälskad i Life on Mars och förväntade mig aldrig att A2A skulle vara lika bra. Och det är det ju inte. Men det är, som du pekar ut, en serie man ändå tittar på och njuter av. Gene Hunt är aldrig fel!
Ja Life on Mars var lysande på alla punkter utom det röriga slutet. Det är nog där som Ashes to Ashes har sin chans att revanschera sig.
Hoppas nu inte att det blir en 1990-tals version också. Jag skulle nog inte stå ut med en lite överårig Gene Hunt som klagar över sina krämpor.
Skicka en kommentar