Jag tittade inte på Ståupp, de höga förväntningar sprack redan efter ett par minuter. Publikens pinsamheter gör mig olustig. Stand Up Comedy har inte gjort sig bra i tv sedan Adde, Lennie, Babben & co (no phun intended) härjade som värst i rutan under slutet av 1980 talet början av 1990-talet. Ståupp är bara några snäpp bättre Stockholm Live.
Det svarta hålet som suger upp all min tilltro till mänsklighetens sett att se på humor tänker jag inte ta upp mera än vad som ryms i denna långa mening.
Grotesco, jag stämplas hellre som en humorbefriad idiot än att sätta mig in i vad som är roligt med Grotesco. Skulle kanske fungera bättre ensam i tablån utan bihanget som följer halvtimmen före.
Studio 60 on the Sunset Strip, det började så bra. Proffsigt. Träffsäkert. Välspelat. Men jag orkar inte längre. Min hjärna är alldeles för slö för att ta in denna series genialitet klockan 10 på kvällen.
Boston Tea Party och Myggan har fått en redan delad nation ännu mera delad i frågan: Är det för mycket Filip och Fredrik på teven? Boston Tea Party är det bästa de har gjort på väldigt länge, mest tack vare Superfemman kanske, men det de gör nu är ändå bra mycket intressantare än vad 100 Höjdare del 47 är. Myggan däremot lyckas inte gå hela vägen.
Jag gjorde ett val för ett par månader sedan att jag skulle koncentrera mig på Bonde söker fru framför Ensam mamma söker. Bönderna var till en början intressanta. Men sedan när deras tilltänkta respektive presenterades då var det kört. 15 minuters klubben in da house!
Jag skulle slutligen vilja tacka Claire, Hiro, Isaac, Mica, Niki och de andra hjältarna. Ni räddar verkligen mina onsdagar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar