Breaking Bad - S02E01 - Seven Thirty-Seven

Vardagslunken har återigen infunnit sig för Walt White. Äta frukost med familjen. Smyga iväg från sin höggravida fru och sin tonårstrulige son. Koka meth. Åka till skrotupplaget med Jesse och sälja varorna till Tucow.

Säsong två känns inte som säsong två utan bara som en fortsättning på den första säsongen. Och det har sina förklariga skäl när nu strejken gjorde så att bara sju avsnitt producerades under den första säsongen. När man nu ser tillbaka på det så var det lite av ett genidrag. Inga lösa trådar hade man att se fram emot när säsongen startade bara pirret efter att fortsätta se den första säsongen som hastigt och lustigt tog slut. Inget ohälsosamt spännande nagelbitarslut bara en skön känsla av att det skall komma mera.

SPOILERS OHOJ!

Det börjar så bra så bra.

En svartvit inledning av ett hus i förfall. Läckande kranar, ett öga flyter omkring i poolen. Sirener hörs. Ögat visar sig tillhöra en uppstoppad kanin på poolens botten somär på väg att sugas in i filtret

I det första avsnittet - som jag nämner ovan - har vardagslunken sin lilla gång även om det i Walts fall inte är vad man skulle kunna kalla en vanlig vardag så är det en vardag som han har lärt sig att leva i. Walt planerar redan hur mycket pengar hans växande familj kommer att behöva 737.000$ (därav titeln) och hur många veckor till det kan komma att ta.

Men något sker under en deal med Tuco, en av hans medarbetare är lite väl snacksalig vilket ogillas av Tuco som helt enkelt slår ihjäl honom. Vilket i sin tur ställer allt på sin spets när Walt och Jesse inser att nästa gång kanske det blir deras tur. De börjar planera hur de skall göra sig av med Tuco och de bestämmer sig snabbt för att skjuta honom nog inte är någon bra idé, utan de använder sig istället av sitt trumfkort – Walts kemikunskaper. Det dröjer inte länge innan han har kokat ihop ett dödligt gift som skall användas till att döda Tuco med.

Walt visar sig från sin allra bästa sida. Det som lärde mig att älska honom under den förra säsongen. Han blir stressad. Det är då Bryan Cranston är som bäst när han spelar någon som är kallsvettig med hjärtat i halsgropen.

Jag är så nöjd så nöjd. Och jag längtar redan efter det andra avsnittet.