Den förlorade generationen II

Mina tankar och åsikter om ungdomsserier i det förra inlägget tog sin början redan 1999, alltså för hela tio år sedan. Men denna gång inte framför tevens flimmer utan i biosalongens mörker. För dessa båda mediers syn på ungdomskulturen går till stora delar hand i hand. Men med en stor skillnad - tv-seriernas guldålder är nu, filmernas guldålder var då - men i båda fallen var stora delar av 1990-talet som ett svart hål.


Klichéer skall man undvika, men när man pratar rent generellt om ungdomsfilmer går det inte att undvika 1980-talet och uttrycket: -Det var bättre förr. Ett tydligare exempel finns inte. Filmer som till stor del porträtterar ungdomar har funnits länge redan på 1950-talet med James Deans filmer som verkligen är stilbildande.


1967 kunde vi se Dustin Hoffman i The Graduate, 1973 släppte George Lucas American Graffiti. Som sedan dess har röstats fram som en av de bästa filmerna i sin genre och som hade en imponerande rollista båda framför och bakom kameran. 1976 och 1978 följde Carrie respektive Halloween och Grease. John Belusi dykte även upp i Animal House samma år.


1980 - Detta årtionde började mycket passande med en låt tillika film som jämte Cyndi Laupers "The Goonies 'R' Good Enough" och Stand by me "Stand by me"sammafattar hela 1980-talets ungdomskultur:

-Fame I'm gonna live forever I'm gonna learn how to fly High.

Fame tillsammans med Grease (som kom två år tidigare) var starten på en mängd musikaler med ungdomens dekadenta liv som tema. 1983 såg vi Flash Dance och 1987 följde Dirty Dancing. 1980 var ett starkt år inte bara för musikalerna utan även för skräckfilmerna. Den första Friday the 13th hade premiär - Halloween med Jamie Curtis i huvudrollen var först ut i denna era redan 1978 men i och med Friday the 13th började en helt ny serie av filmer att se dagens ljus.


1981 - Utöver hyfsade Halloween II inget (men sedan började det att gå utför rejält för den här skräckfilmsserien men det är en annan historia).


1982 - Kanadas bidrag till ungdomsgenre och filmen som kickade igång en helt ny subgenre bland ungdomsfilmerna, jag talar såklart om Porky's. High School-miljöer, bara bröst, fylleri och annat äckel - Animal House startade trevande redan fyra år tidigare men i och med Porky's såg vi mer och mer av den här typen av filmer och sedan hängde skräckfilmerna raskt på. Efterdyningarna ser vi än idag när filmbolagen försöker överträffa varandra i äckligheter. Samma år har vi också den lite mera sofistikerade Fast Times at Ridgemont High med en väldigt imponerade rollista: Sean Penn Jennifer Jason Leigh, Judge Reinhold, Forest Whitaker och Nicolas Cage.


1983 - Två stora namn äntrar bana. Matthew Broderick i War Games och jämngamla Tom Cruise i filmen Risky Business. För egen del var nog Wargames hightech-miljöer mera lockande och aldrig har väl dessa två genrer mixats mera lyckat än i just Wargames. Real Genius (1985) med Val Kilmer i huvudrollen ligger inte långt efter. Men å andra sidan har Risky Business en av de mest omtalade filmscenerna under 1980-talet - när Tom Cruise endast iförd en vit skjorta och solglasögon glider fram i stumporna över parkettgolvet.



Ralph Macchio hade en stor roll redan året innan Karate Kid han spelade Johnny Cade i The Outsiders tillsammans med Tom Cruise, Rob Love, Emilio Estevez, Matt Dillon, Patrick och Swayze (?!).



1984 - Året med stort Å. Först kom nörden ut ur garderoben och presenterade sig för hela världens befolkning i Revenge of the Nerds - en ny typ människor som vi tidigare aldrig hade sett introducerades. Sedan följde The Karate Kid och underdogen såg dagens ljus vilket skulle bli ett återkommande tema under årens lopp.



John Hughes, Gudfadern i denna genre har inte gjort mycket väsen av sig sedan 1990 och Ensam Hemma. Hans karriär kan verkligen sammanfatta denna genres härjningar under 1980-talet:



Sixteen Candles (1984)
The Breakfast Club (1985)
Weird Science (1985)
Ferris Bueller's Day Off (1986)
Pretty in Pink (1986)
Some Kind of Wonderful (1987)



Vilka filmer och vilka minnen! Molly Ringwald! Anthony Michael Hall! John Kapelos! De gör inget större väsen av sig idag men det gör absolut ingenting. Minnena består.



1985 - Utöver ovan nämnda The Breakfast Club och Weird Science hade min absoluta favoritfilm i denna genre premiär - The Goonies. Äventyr, freakshow, kärlek, bovar och banditer... ja allt man kan begära. Tillbaka till Framtiden-trilogin tar sin början och vi har varken förr eller senare sett något liknande.



Även den något bortglömda Teen Wolf med Michael J. Fox i huvudrollen som den basktespelande varulven Scott Howard hade premiär. Och som jag tidigare skrev Val Kilmers Real Genius. 1985 är det starkaste året under hela 1980-talet och det årtal då det finns mest bortglömda guldkorn. För jag har ännu inte tagit upp St. Elmos Fire med Emilio Estevez, Rob Lowe, Demi Moore och John Cusacks Better Off Dead. Jag kan nästan garantera att det leder till en aha upplevelse när jag nämner dessa båda filmer tillsammans med Teen Wolf och Real Genius.



1986 - John Hughes är i allra högsta grad synonymt med detta år också. I Ferris Bueller's Day Off återsåg vi Matthew Broderick som talade direkt in i kameran om allt och inget. Molly Ringwalds sista film med John Hughes Pretty in Pink. Och Corey Haim i Lucas, historien om pojken som blir kär i den äldre flickan. Och den andre Coreys (Feldman) film Stand By me som likt American Graffiti utspelar sig i 1950-talets USA.


1987 - Början på slutet. Lost boys som på sin tid hade en imponerande rollista: Corey x2, Kiefer Sutherland och Jason Patric för att nämna några. Det var en helt okej film i samma anda som The Goonies. McDreamys Can't Buy Me Love om ynglingen Ronald Miller som försöker köpa sig en flickvän och nya coola vänner. Patrick Swayze dansade sig in i många unga flickors hjärtan med Dirty Dancing - ingen regelrätt tonårsfilm men ändå en viktigt milstolpe. Revenge of the Nerds och Teen Wolf fick uppföljare.



1988 - Det första film jag tänker på är Tom Hanks Big - en liten pojke i en vuxen kropp. Denna film tilltalar kanske lite mera mitt yngre jag men jag vill ändå ha med den filmen här. En söt liten historia. Spikes Lees tredje film School Daze hade premiär och han avhandlar i vanlig ordning afroamerikanernas kamp mot apartheid.



1989 - En inte fullt så hysterisk Robin Williams spelar den okonventionelle läraren John Keating i The Dead Poets Society och ytterliggare en gång förs vi tillbaka till 1950-talet, samma årtionde som vi även kunde se i American Grafitti, Stand by me och Tillbaka till framtiden - amerikanarna gillar verkligen 1950-talet verkar det som. Spike Lee släppte en film detta året också, Do the Right Thing och som fallet med Big ingen regelrätt ungdomsfilm men den skildrar i alla fall en dag i Brooklyn på en pizzera där en mängd folk i olika åldrar och med olika etniciteter drabbar samman och det slutar med en våldsam uppgörelse.



Vi har en mängd milstolpar under detta årtionde och nu kommer ytterliggare en, Bill & Ted's Excellent Adventure med Keanu Reeves Alex Winter hade premiär och då även de korkade slackersen. Åren framöver får vi även se uppföljaren Bill & Ted's Bogus Journey, 1991, följt av Mike Myers Wayne's World 1992 och Wayne's World 2 1993.



Vi skriver år 1990 och jag börjar klia mig i skallen - ungdomsfilmer från 1990-talet? Ja det är inte lika illa ställt som i tv-seriernas fall och jag har redan nämnt Waynes World 1 och 2, komedier som har sitt ursprung i 1980-talet men som spiller över inpå 1990-talet. Och Tillbaka till framtiden III hade premiär 1990.



Förutom att titta ikapp på allt som jag missade som liten gosse under 1980-talet på 1990-talet istället, ser det inte helt dött ut under de kommande tio åren. Även om båda kvantitet och kvalité dominerar 1980-talet. 1999 är verkligen detta räddningen



1990 - Ensam Hemma - okej en barnfilm, men i brist på annat får denna film hamna här tillsammans med Tillbaka till Framtiden III.


1991 - Uppföljaren Bill & Ted's Bogus Journey och Toy Soldier som spelades in redan 1984 dök återigen upp 1991. Med bland annat Sean Astin och Whill Wheaton som spelar ett gäng osnutna ungar på ett internat som blir attackerat (ungefär samma osannolika historia som i filmen från 1984).

The Comitments (handlar om ett bands bildande uppgång och fall), den första i serien av de tre filmerna baserade på Roddy Doyles ”The Barrytown Trilogy” (de andra är The Snapper (dottern blir gravid och det blir familjekomplikationer) , 1993 och The Van (fadern som vi har kunnat se i de tidigare filmerna, utmärkt spelad av Colm Meany, blir arbetslös och köper sig en Fish and Chips-vagn) 1996). Genuin Irländsk arbetarfilm med socialrealism som till och med kan få Ken Loach att börja gråta.


1992 - Allt som detta år mäktar med är Ensam hemma 2 och Encino Man med Sean Astin (igen), Brendan Fraiser och den otroligt enerverande Pauly Shore. Och då förstås Class Act som i alla fall jag mest minns tack vare Kids gigantiska höghus-afro. När jag tänker efter var 1992 ett hyfsat bra år ändå - även School Ties (1950-talet igen) hade premiär med Ben Affleck och filmen om Buffy vampyrjägaren.



1993 - Två filmer detta år. Dazed and Confused som påminner mycket om de bästa filmerna från storhetstiden på 1980-talet vi kan även se en ung Ben Affleck (igen) i en av rollerna. Och Boyz n the hood en r i k t i g t bra film som samlade ihop en ensamble utan dess like! Laurence Fishburne, Cuba Golding Jr, Ice Cube, Angela Basset och som regissör ingen mindre än John Singleton. The Snapper - se under 1991.

1994 - Två filmer detta år också. Eller rättare sagt en film och en dokumentär. 1990-talets lightversion på John Hughes, Kevin Smith släpper en stor bomb i form av budgetrullen Clerks som i stort sett handlade om ett gäng unga vuxna som snackade skit hela dagarna i en butik. Sundance vinnande Hoop Dreams där vi fick följa ett gäng svarta basktespelare som värvas till en vit skola och kontroverser uppstår.

1995 – Detta året fick vi faktiskt tre filmer! Kids en riktigt smutsig film där filmens regissör Larry Clark tillika manusförfattare gottar ner sig i sex droger och annat. Gus Van Sant producerade denna film och han gjorde senare den mycket uppmärksammade Elephant 2003. Larry Clark följde senare up med två andra filmer men mer om dem senare. Mera basket detta år med Leonardo DiCaprio i The Basketball Diaries filmen baserad på en bok av Jim Caroll. Denna film är på sitt sätt lika kontroveriell som Kids med sina starka scener där filmens huvudperoner knarkar ner sig och gör förnedrande saker för att få ihop pengar (suger av en äldre herre på toaletten för att få en fix till exempel.)



Alicia Silverstones Clueless kan kanske ses som en bagatell så här i efterhand men den startade något nytt med storyn: ”Vacker bortskämd flicka – makes a differens”. Vi har sett det flera gånger sedan dess, kanske främst i Legally Blonde.



1996 – Scream!! Inte bara återkomst för tonårs-slasher utan även en comeback för hel skräckgenren och en välbehövlig sådan. Musik är vi inte bortskämda med men 1996 kom en film som du inte har hört talas om eller glömt bort nämligen That Thing You Do! Som handlar om ett rockband i 1960-talets USA som rider på den Brittiska popvågen som kom under samma årtionde och son invaderade USA. Bra musik och bra skådisar, Tom Hanks, Liv Tyler och Steve Zahn. Ben Affleck med en helvild ansiktsbehåring dyker upp i Glory Daze tillsammans med Sam RockWell och French Stewart. The Van se under 1991.

1997 – Boogie Nights en underbar film men jag hoppas verkligen att igenkänningsfaktorn hos er alla slutar strax innan Eddie ”Dirk Diggler” Adams går in i diskrummet och tar fram sin jättesnabel i filmens början? Bortser man från porren är det ett fint drama om ung mans uppgång och fall.


1998 – Jag var på väg att tokdissa detta år, för till en början mindes jag bara I Still Know What You Did Last Summer och den är verkligen inte bättre än I Know What You Did Last Summer. Men Jag glömde bort Pleasantville med Toby Maguire och Reese Witherspoon som färdas tillbaka till 1950-talets (vad annars?) USA med dess värderingar och livstil genom en väldigt speciell fjärrkontroll. En riktigt feelgood-film som på samma gång är rätt tragisk.



1999 – Nu är vi framme vid ”för hela tio år sedan” som jag skrev i inledningen av detta inlägg. Och filmen är ingen mindre än American Pie, som innehöll en hel radda av oförglömliga scener rakt igenom. Webcam-sex introducerades för gemene man och uttrycket MILF-myntades, matsex, bajsskämt, pale ale etc. Skådespelarna i American Pie kommer att vara väldigt tongivande under de kommande åren*.

Det finns ett par filmer till under 1999 som gör så att 1990-talet får ett uppsving. Election med Chris Klein*, Matthew Brodercik som läraren som vill förändra och Reese Witherspoon i rollen som Tracy Enid Flick som går över lik för att lyckas.

Blast from the past som har ett liknande tema som Pleasantville. Denna gång är det Brendan Fraiser med sina båda föräldrar spelade av Sissy Spacek och Christopher Walken som gräver ned sig i 1960-talets Los Angeles under föraningen om att ett kärnvapenkrig är på gång. För att sedan åter vandra på jorden drygt 30 år senare.

Det är lätt att förbise American Beauty, Kevin Spacey stjäl mycket av uppmärksamheten i filmen men Thora Brich, Mena Suvari* och Wes Bently är alla bra i sina roller.

25-årige Drew Barrymoore jobbar på en tidning och får i uppdrag att återvända till sin gamla high school för ett jobb i filmen Never Been Kissed. En av de få filmerna i ”Den fula ankungen”-genren som jag står ut med, mest tackvare Drew Barrymores prestation.



The Virgin Suicides, blott Sofia Coppolas andra film som regissör, om ett gäng systrar i 1970-talets Detroit som tar livet av sig. En av många filmer i detta inlägg som är lätt att glömma bort och synd är väl det.



Ett starkt slut på 1990-talet och till en början ser 00-talet bra ut det också



2000 – En ny sorts skräpfilmer av och för ungdomar ser dagens ljus Scary Movie har premiär och mängder av liknande filmer följer efter. Loser (Jason Biggs*, Mena Suvari*) – töntig lantis får stipendium och åker till den stora staden för att plugga och bli kär i den populära tjejen. Lika spännande som husmanskost. Bring It On hade många intressanta skådisar och behandlade ett så pass yligt ämne som cheerleading helt okej utan att de största klichéerna tog för mycket plats. Seann William Scott* dyker upp I Road Trip men mest minns jag DJ Qualls och Tom Greens insattser. Båda är lika galna på sitt sätt.


2001 – Nu ser det bättre ut, serieboken Ghost World blir spelfilm och Scarlett Johanson, Thora Birch tillsammans med Steve Buscemi är porträttlika sina serie-alteregon. (Thora Birch ser vi alldeles för lite av på den vita duken nu för tiden, det är synd). American Pie 2 har premiär tillsammans med Kirsten Dunsts Get Over It och Reese Witherspoon Legally Blonde.

Harry Potter kan man diskutera hur länge som helst men jag skall försöka hålla det kort. Bortser man från det fakta att det utspelar sig i en magisk värld är Harry Potter-filmerna en bra skildring av ett gäng ungdomars uppväxt från 11-års åldern fram tills att de fyller 18. När man sammanfattar 00-talet kommer det att vara starkt präglat av de åtta filmerna om Harry Potter (även om de två sista är planerade till 2010 och 2011).



2002 – Inte mindre än sex filmer som är värda att nämna, City of God, 8 mile, Sweet Sixteen, Spiderman, Big Fat Liar, The New Guy, alltifrån superhjältar, rappare till vardagsrealism.

Och fyra av filmerna handlar om revansch och stå upp för sig själv i en hård värld. Eminem visar var skåpet skall stå som den unge vite rapparen Rabbit i 8 mile, Peter Parker blir superhjälte i Spiderman, ingen tror på Jason Shepherd (Frankie Muniz) i Big Fat Liar och Dizzy Gillespie Harrison (DJ Qualls) skaffar sig en ny image på en ny skola i The New Guy.

Själv väljer jag Ken Loach Sweet Sixteen och den brasilianska City of God, två mycket bra filmer.



2003 – Vi skriver år 2003 och Freaky Friday – den tid då Lindsay Lohan fortfarande var att räkna med. För jag tycker att det här är en bra film och det nygamla byta kropp temat känns rätt fräscht. Vi skriver år 2003 och Mona Lisa Smile – den tid på Julia Roberts fortf… nej nu är jag elak. Många framstående och framtida storstjärnor syns i denna film Julia Stiles, Maggie Gyllenhaal, Kirsten Dunst som luttrade unga damer i 1950-talets USA.

Elephant, Gus Van Sants prisade film som speglar en skottlossning i en skola, många starka scener. Thirteen – det var väl ett under att denna film inte gick upp under namnet ”Fjortis” på de svenska biograferna. Nåväl, en helt okej film och en genombrottsfilm för Evan Rachel Wood, Nikki Reed och ett uppsving i karriären för Holly Hunter som inte hade gjort mycket väsen av sig under ett antal år. Den sista av de ordinarie American Pie filmerna hade premiär – American Wedding.

2004 – Utan tvekan 00-talets bästa ungdomsfilm Napoleon Dynamite slår världen med häpnad! Har du inte sett denna film så får du skämmas lite inombord och kom ihåg: ”Vote for Pedro!” En till film från Lindsay Lohan Mean Girls och filmen som är förlagan till serien med samma namn, Friday Night Lights.



2005 – Utöver en Harry Potter film, Goblet of Fire, som ändå har släppts med jämna mellanrum under hela 00-talet ser det tunt ut detta år. Lords of Dogtown spelfilmen av dokumentären Dogtown and Z-Boys är ett bra tidsdokument från 1970-talets Venice Beach om skateboardens ursprung, men dokumentären är bättre än spelfilmen.


2006 – Trenden är bestående från förra året… Clerks II oväntat bra uppföljare – men sedan? Ja… High School Musical, den första i delen om en sötsliskig historia om ett gäng bortskämda ungdomar. Film nr. 2 och 3 följde de kommande två åren. Och britterna levererar igen med skinhead-dramat This is England.



2007 – Gänget med skådisar och övrigt filmfolk som så smått bildades i och med Freaks and Geeks 1999, Seth Rogen, James Franco, Judd Aptow Evan Goldberg mfl. börjar leverera. Både Knocked Up och Superbad hade premiär 2007. Även de något äldre Will Ferrell och Steve Carell var en starkt bidragande orsak till årens kommande succéer. Juno ytterliggare en film som nästlar sig in – vi såg även Junos Michel Cera i Superbad under detta år.

2008 – Kevin Smith känner sig utanför och släpper Zack and Miri Make a Porno med Seth Rogen i huvudrollen som gör sin tolfte roll på tre år (och han har ytterliggare sju projekt på gång under de kommande åren). Judd Aptow och Seth Rogen gör även Pineapple Express tillsammans med sin polare Jamese Franco. College, namnet säger väl allt? Många unga skådisar trängs i rollistan, många att hålla koll på inför framtiden - em filmen i sig är ett sämpiller.



Där har vi det! Och min teori om att 1980-talet hade de största och bästa filmerna håller nästan hela vägen ut.

1980-talet - 33 filmer

Alla olika genre som ungdomar/tonåringar har skildrats i under 1980-talet har legat till grund för nästan allt som komma skall under 90- och 00-talet.


1990-talet – 31 filmer

Okej jag fick faktiskt ihop hela 31 filmer under 1990-talet som är alltifrån jättebra till hyfsade. Men fyra av dessa är uppföljare och hela 6 stycken är från ett och samma år, 1999. Och man kan ju diskutera om Boogie Nights verkligen passar in bland dessa listor tillsammans med ”The Barrytown Trilogy”:s The Van.



20(00)-talet – 36 filmer

Fjorton filmer, som kan tyckas rida på vågen som startades i slutet av 1990-talet, släpptes redan under de tre första åren på 00-talet. Och som i fallet med 1990-talets Boogie Nights och The Van är Spiderman och 8 mile är lite tveksamma val. Vi har även 5 Harry Potter filmer som hjälper till.

Slutord:

Detta inlägg blev lite större än vad jag hade tänkte mig även om det fick en lyckad utgång som påvisar att man hade mera bra att se på och relatera till om man var född 1970 istället för 1980. Även om det nästan går på ett ut. Nästan 100 filmer - några som du har missat och lika många som du säkert har glömt bort. Se detta inlägg som ett sätt att se på alla bortglömda klassiker.

Jag skippade helt och hållet alla svenska ungdomsfilmer en genre som verkligen har fått ett uppsving i Sverige de senaste 10 åren - först kom Roy Anderssons En kärlekshistoria 1970 sedan fanns det inget och efter ett tag fanns det heller ingenting. Först 1998 släpptes Fucking Åmål och sedan har det lossnat rejält med, Hip Hip Hora!, Fjorton Suger och den senaste i raden I taket lyser stjärnorna har premiär den 30 januari i år. Och visst finns det en hel del icke-amerikanska filmer också plus ett par asiatiska (Japanska). Men man måste dra en gräns.



Jag ser ett par brytpunkter under dessa snart 30-års samlade ungdomsfilmer:

1980 Slasher-filmer - Jag vet inte riktigt hur det ser ut på 1970-talet och det finns folk som har skrivit vetenskapliga texter runt omkring ungdoms- tonårs- high school filmernas, kalla det vad du vill, inflytande så jag är direkt ingen expert. Det var det jag ville ha sagt. Men jag ser i alla falla 1980 som starten på alla skräckfilmer med ungdomar (företrädelsevis barbröstade unga damer) som blir lemlästade och mördade på gud vet vad hur många sett.

1980 Musikaler – Fame gick i bräschen och alla andra hängde efter. Än idag är denna genre populär och jag tänker främst då på High School Musical.

1984 Underdogen – Karate Kid var en av de första som kämpade mot ”överheten” (om man nu inte räknar med det tidiga 1980-talets kämpande mellan olika fraternities på campus i Collegefilmerna – som vi även kunde se i Revenge of the nerds).

1984 Nördar - Jag säger som Ogre i Revenge of the Nerds: NEERRDD!! Och nörden var född som vi ser den än i dag.

1985 Äventyrliga, lite mera orealistiska historier – Tillbaka till framtiden, Teen Wolf, Real Genius och The Goonies säger väl allt?

1989-1990 Idioterna – Vi matas med dumheter i Bill och Ted och Waynes World filmer under det tidiga 1990-talet. Och aldrig har väl nörden var så saknad.

1994 Slackers – Kevin Smith gav en röst åt alla som gör så lite som möjligt så länge som möjligt i filmen Clerks. Den ungdomsfilmen idag som inte har någon människa som gör lite mindre än sina kompisar är ingen ungdomsfilm.

1999 Den fula ankungen – Ful blir snygg enligt de standarder som gäller. Drew Barrymoore var en av de som gjorde det först och bäst i Never been kissed. Ofta flickor men ibland pojkar som i The New Guy med DJ Qualls från 2002.

2000 Slahser revisited – Ofta b-skådisar och alltid väldigt dåligt. Man saknar verkligen Jason Voorhees och Michael Myers när man ser Scary Movie. Och saken blir inte bättre när det sedan visar sig att det blir en trend att år efter år släppa den här sortens filmer.