måndag 14 april 2008

Breaking Bad 101-107

Me and my Winnebago...

Jag har alltid sett Bryan Cranston som den starkast lysande stjärnan i ”Ett geni i familjen” ensemblen. Och efter att ha sett två avsnitt av "Breaking Bad" bekräftas det med råge. Han osar verkligen av medelålderskris, ångest, förändring och enough is enough mentalitet som man kan ses bland annat i "Falling Down" och "American Beauty". Lägg därtill lite "Weeds" och vi har grundstommen i "Breaking Bad".

Jag är såld - de två första avsnitten har fått mig att törsta efter fler - och lite orolig över att jag har ytterliggare en serie att hänga med i utöver ett dussin andra. Men det är en smäll jag gärna tar för att följa Walts vedermödor allt för att få ett drägligt liv för han och hans intet ont anande familj (bilden). "Breaking Bad" är 2008 års (hittills) bästa serie och det är dagens sanning.

Det här skrev jag för en dryg månad sedan (9 mars) om "Breaking Bad" i detta inlägg. Och det finns egentligen inget att invända mot efter att ha sett alla sju avsnitten, förutom då kanske att jag helt missade "The Riches" referensen som många andra har påpekat och att "Dirty Sexy Money" konkurrerar om titeln som 2008 års (hitintills) bästa serie, men det sistnämnda hör ju int ehit.

I det tredje avsnittet tar Walts "tur" slut och ångesten som vi fick se i det inledande avsnittet när han står vid vägkanten uppenbarar sig ännu en gång när ställs inför att pussla ihop ett tallrik där EN bit fattas. Någon måste dö och jag vill inte spoila mera än nödvändigt, men den där ångesten... om den kunde säljas på burk skulle han bli rik(are).

Ytterliggare sidor av Walt visar sig i de kommande avsnitten, när han lackar ur på en dryg jävel som behandlar alla som skit och då han ställs inför att berätta om cancern för sin familj och agerar helt apatiskt. Vi får även veta lite om hans tid som student vilka som var hans sturiekamrater och hur det gick för dom. Och varför ett paket nudlar nästan får en vuxen man att gråta.

Intrigerna tätnar i de avslutande avsnitten. Walt får stå till svars för stölder ur skolans kemilabb, cancern tär allt hårdare och tar stundtals över fokuset från knarket som i inledningen känns som det stora ämnet denna tv-serie avhandlar. Och mitt i allt måste knarket kokas och någon måste sälja det.

Walts resa genom de olika tillstånden under dessa sju avsnitt stämmer mångt och mycket in på de olika stadierna man brukar prata om när man ställs inför en dödlig sjukdom:

1. Shock
2. Denial
3. Anger
4. Bargaining
5. Depression
6. Testing
7. Acceptance
(Läs mera om det här)

Dessa steg kan i princip paras ihop med de sju avsnitten av "Breaking Bad" (och ibland alla sju stegen i ett och samma avsnitt) vilket är lite ironiskt eftersom att det var planerat att det skulle bli nio avsnitt totalt men strejken satte stop för de sista två.

Slutligen... en andra säsong är ett måste, jag vågar knappt tänka på vad folk skulle kunna tänkas att skicka in till AMC om de gör en Jericho. Och det är fortfarande många obesvarade frågor som kräver svar.

PS. Jag googlade fram några bakom kulisserna bilder här.

5 kommentarer:

Stekspaden sa...

Vi behöver nog inte vara alltför oroliga för en andra säsongs vara eller inte vara. AMC:s andra serie Mad Men har har fått förlängt förtroende har jag för mig och BB har haft bättre tittarsiffror än MM.
Breaking bad tar sig klockrent in på min toppfem-lista över dramaserier genom tiderna som ser ut som följer:
1. The wire
2. Breaking bad
3. Dexter
4. The shield
5. Oz

andros sa...

Ja med tanke på att Mad Men är en hyfsad serie som har fått förlängt är det inte mera än rätt att även Breking Bad får det också.

Ohh... topplistor är svårt (men kul). Drama:

1. The Wire
2. The Sopranos
3. Life on Mars
4. Breaking Bad
5. Oz
6. Six Feet Under
7. Dexter
8. Lost
9. Heroes
10. The Shield

Stekspaden sa...

Du har ju nästan lika bra smak som mig ;)
Det enda som absolut inte platsar är Heroes. Jag tröttnade efter första säsongen. Life on Mars hade jag nog inte heller placerat på en tio-i-topp . Deadwood och Rome eller kanske Big love hade jag valt i stället.

andros sa...

Njae... Heroes har jag fortfarande inte gett upp hoppet om ännu. Lost hade en liknande svacka för någon säsong sedan men har sedan dess tagit sig i kragen.

Deadwood skulle kunna hamna på en nionde, tionde plats. Jag följde denna serie på TV4. Och det var frid och fröjd ända tills sändingstiderna blev helt uppåt väggarna och glappet mellan säsongerna blev allt för stort och repriserna för frekventa. Ungefär som SVT gjorde med The Wire. Men visst är det en bra serie, får jag bara tummen ur skall jag börja om från början igen och se igenom alltihopa men det är inte gjort på en dag - eller en vecka för den delen heller :/

Rome har jag inte riktigt fastnat för även om den serien har sin potential. Jag laddade ned något avsnitt. Såg ett par avsnitt på Kanal 5/Kanal 9.

Life on Mars är för mig en solklar topp-3 topp-5 placering.

Och slutligen Big Love - den karamellen har jag sugit på länge och i morgon kommer belöningen på SVT1 22:00.

Anonym sa...

behovet for at se:)