Det ligger ett visst skimmer över engelska miniserier som jag har svårt att värja mig emot. Men inte vilka miniserier som helst, det går tretton engelska deckare på dussinet av varierande kvalité. De miniserier som jag fastnar för är äventyrsserier ibland med vissa övernaturliga inslag. Allt ifrån Fem på äventyr, David Copperfield, Narnia till Alice i underlandet och Sherlock Holmes.
Jag är lite av en anglofil jag går igång på teatime med scones, heltäckningsmattor, farfars-klockor, herrskap och tjänstefolk, fireplace, ånglok, dimma, murriga trädgårdar. Det är något gemytligt, exotiskt och spännande över den engelska livsstilen såsom den såg ut före 1950. Något magiskt som man tyvärr inte ser lika ofta nu förtiden av förklariga skäl. Därför får jag nöja mig med att drömma mig bort i miniseriernas underbara värld.
SVT hade länge en tradition att under vinter- och sommarlovsprogrammen visa engelska äventyrsserier för barn och ungdomar, men tyvärr ser vi allt oftare inte sådana program på SVT. TV4 har till viss del tagit upp traditionen. Just nu visar TV4 en miniserie om David Copperfield, inte den allra bästa versionen och det beror mycket på att Michael Richards har en av rollerna (ja… Michael Richards, Kramer i Seinfeld). Och för ett par år sedan körde SVT en version av Alice i underlandet med Whoopi Goldberg som Chesire katten(?). Det finns bättre versioner av klassikerna att visa kan man snabbt konstatera.
Andra serier som inte är engelska eller baserade på engelska författare men som smyger på kanten är fransmannen Jules Vernes verk. Mest kända exemplet är hans Journey to the Center of the Earth som det har gjorts en mängd serier med spridd kvalité.
Jag inser att jag börjar ta mig vatten överhuvudet när jag skriver detta. Det finns så många olika infallsvinklar på detta ämne och så mycket att skriva om. Jag slutar här och nu men återkommer med en grundligare analys om favorit landet i sydväst och deras underbara miniserier.
Jag är lite av en anglofil jag går igång på teatime med scones, heltäckningsmattor, farfars-klockor, herrskap och tjänstefolk, fireplace, ånglok, dimma, murriga trädgårdar. Det är något gemytligt, exotiskt och spännande över den engelska livsstilen såsom den såg ut före 1950. Något magiskt som man tyvärr inte ser lika ofta nu förtiden av förklariga skäl. Därför får jag nöja mig med att drömma mig bort i miniseriernas underbara värld.
SVT hade länge en tradition att under vinter- och sommarlovsprogrammen visa engelska äventyrsserier för barn och ungdomar, men tyvärr ser vi allt oftare inte sådana program på SVT. TV4 har till viss del tagit upp traditionen. Just nu visar TV4 en miniserie om David Copperfield, inte den allra bästa versionen och det beror mycket på att Michael Richards har en av rollerna (ja… Michael Richards, Kramer i Seinfeld). Och för ett par år sedan körde SVT en version av Alice i underlandet med Whoopi Goldberg som Chesire katten(?). Det finns bättre versioner av klassikerna att visa kan man snabbt konstatera.
Andra serier som inte är engelska eller baserade på engelska författare men som smyger på kanten är fransmannen Jules Vernes verk. Mest kända exemplet är hans Journey to the Center of the Earth som det har gjorts en mängd serier med spridd kvalité.
Jag inser att jag börjar ta mig vatten överhuvudet när jag skriver detta. Det finns så många olika infallsvinklar på detta ämne och så mycket att skriva om. Jag slutar här och nu men återkommer med en grundligare analys om favorit landet i sydväst och deras underbara miniserier.
Cheerio!
(bild via här)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar