Recension: Drömmen om landet, 30 grader i februari och Får vi följa med?

Drömmen om landet - En enkel idé som har gjorts flera gånger tidigare både här i Sverige och runt om i världen (just britter är pigga på den här genren och då gäller det främst fallfärdiga hus i Frankrike och kring medelhavet som skall rustas upp). Ett par - eller i detta fallet flera - tröttnar på storstadshetsen och vill ut på landet.

Första avsnittet var lite trevande, introduktionen av alla inblandade är sällan bra TV, vilket program det än gäller. Men det är nödvändigt. Det är Familjen Fouren, Borgström, Ekberg-Jonsson och Yourstone som hamnar på olika (självvalda?) ställen runt om i Sverige. Fouren skall driva en gästgivargård och Borgström en bondgård (läs mera om de inblandade här).

Men det är ändå Ekberg-Jonsson som gör denna serie sevärd. Hela deras upplägg känns så här inledningsvis lite hejsan-svejsan. De är nerven i all denna idyll mest tackvare att de driver en krog. Nog för att kor kan vara lite stingsliga ibland men fulla gäster är betydligt mera intressant.

30 grader i februari - Första scenerna. Ja! Kjell Bergkvist är i sitt esse som tjurig, vresig och egoistisk gubbe. Men efter ett tag får hans elakheter en bitter eftersmak i munnen. Svart komedi övergår till ren mobbning. Det dröjer ända till halvvägs in i det första avsnittet innan historierna planas ut och man någorlunda har fått lära känna alla personer.

Men den jag fastnade mest för i serien var inte Bengt (Kjell Bergkvist) bergvärmeborraren Kjell eller Kajsa (Maria Lundqvist) utan thailändske Chan som lämnar Sverige för att söka upp sin son som han har tappat kontakten med. Hoppas bara att just den historien får ta lite mera plats än de andra då den känns mest trovärdig och gripande än de övriga.

Får vi följa med? - Det första mötet på resan kanske var det bästa i hela det första avsnittet, men det var ändå lite trevande och var först när "Baden-Baben" kom på tal som det lossnade rejält. Och de hade ju tur, jag vet inte om det var Filip eller Fredrik som sa det, men de har ju en viss fabläs för lite udda personer med dialekt. Och det fick de direkt, en skåning som skall åka till Sundsvall för att dansa och på köpet en historia om en fd. flickvän som gick bort alldeles för tidigt.

Nu var inte jag speciellt förtjust i "Lite Sällskap" men detta gillar jag. "Får vi följa med?" känns mera äkta och på riktigt då det oftast händer mera oväntade saker än i t.ex. "Lite Sällskap". Om jag får ranka deras program de har gjort genom åren så är detta upp i toppen tillsammans med mina favoriter "Boston Tea Party", "Breaking News" Racet till Vita Huset" och de första säsongerna av "High Chaparall".