Jag är allätare när det gäller Discovery och History. Skall någon gräva upp något ur jorden, frakta något eller bryta fram något så sitter jag som klistrad framför rutan. Det är inte gulity pleasure, jag tycker genuint att det är intressant och spännande.
Men det är en liten sak jag stör mig på. Jag har varken kört lastbil, fiskat krabbor eller sysslat med skogsavverkning än mindre jobbat i USA. Men det jag har sett så verkar deras arbetsmoral vara helt uppåt väggarna. Det kan ju visserligen vara för att ett filmteam är där eller också är det bara machokulturen som får härja fritt.
Jobbar man inte minst 60h i veckan med 39 graders feber så är man inte värd jorden under jorden man går på.
Förlorade kroppsdelar skrivs in under meriterna i CV:t och "hård men hjärtlig" beskrivs som en positiv egenskap.
Jobba tills man dör är alltid att föredra framför att gå i pension vid 65. Kroppen säger visserligen ifrån redan innan de har fyllt 50 men de sista 20-25 åren får man härda ut.
Nykomlingar skall man bokstavligen kasta skit på för så har det alltid varit. För att skapa starka band som det heter. Eller som det egentligen handlar om: "Jag var också ung och nu är det min tur att jävlas med nykomlingarna" att bryta den kedjan är det inte tal om.
Ett bra samtal med chefen är när han inte skäller på en i längre än 5 minuter i sträck.
Och säkerhetsföreskrifter skall bara följas för det blir så mycket pappersarbete vid dödsfall.
Jag kan hålla på ett tag till och lista saker men ni förstår nog vad jag menar.
Eller är det bara jag som är blödig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar