I tider då hjälpgalor går tretton på dussinet känns det fräscht med "Musikhjälpen". Inga flådiga studios med överbetalda stjärnor och programledare som står och flinar ikapp med varandra när de känner sig duktiga över att ha åkt ned till något land i Afrika för att klappa barnen på huvudet.
Nej musikhjälpen känns mera som en insamling av och för folket. Och det gör inget att det sänds (nästan) dygnet runt på teven. Jag får lite Big Brother 2002 vibbar när jag ser Kitty i sådana miljöer igen. Big Brother 2002 som jag förövrigt håller som den bästa dokusåpa säsongen någonsin.
Kitty och Kotten, Bill (Peter) och Bull (Alex), kärleksdramat mellan Benjamin, feministen Emma-Maria och Marie (Picasso), väktaren Andriana, Ulrika "Gumma" Andersson, kärleksparet Elin och Jacob, minigrisen Barbro och sist men inte minst fransosen, tillika mjölk och saltapinne älskande Dominique som jämt gick runt och frös i sin tunna svarta skinjacka när han inte tillbad sin nya påhittade religion Boborama - någon som minns?
Men nog om det, gå in på Musikhjälpens hemsida och läs mera om det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar