Det finns nog få svenskar som inte har någon form av relation till Carin Mannheimers verk i tv-Sverige. Om det så är egenupplevt eller från den äldre generation som har tagit upp någon av hennes serie i ett det-var-bättre-förr tal.
Själv minns jag bäst "Svenska Hjärtan" med det melankoliska introt där familjerna Lager, Wallin mfl går på den slitna gångvägen i radhusområdet för att rada upp sig inför en fiktiv kamera.
Jag minns tonen för serien som sattes i början av det första avsnittet med akuta pengaproblem och lite senare alkohol- och psykiska-problem. Det var svärta och diskbänksrealism (något som jag inte förstod som sjuåring men som jag skulle uppskatta de kommande åren med repriseringar). Men det var alltid med värme och en del samhällskritik. Vilket även resulterade i att Solveig Ternström fick en politisk karriär efter serien.
Jag minns även en ung Per Moberg och Ulf Qvarsebos Torsten som klippte gräset mitt i vintern (något jag däremot som sjuåring uppskattade i fula drag). Och Jarl Borssén som alltid gjorde stabila roller. För att nämna några.
Och så har vi förstås "Saltön" och "Solbacken: Avd. E". Varav den förstnämnda är en favorit av hennes senaste verk. Och nu får vi inte se någon fortsättning av den serien, i all fall inte i Carin Mannheimers regi.
Svenska hjärtan med flera serier finns på Öppetarkiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar