Hawaii Five-0 S01E01

Danno, Chin Ho Kelly, McGarett och Kono

Kortfattad handling: Likt originalet följer vi en elitstyrka inom polisen som har sin bas på Hawaii. Och i det första avsnittet får vi följa upptakten till hur löjtnant Steve McGarrett blir ledare för denna polisstyrkan på ön. Allt detta händer efter en rad händelser som ingen kunde förutse, McGarretts far råkar i knipa efter att ha blivit kidnappad av en fånge som McGarrett just har fångat.

Jag har inget minne av ”Hawaii Five-O” årgång 1968-1980, jag vet inte ens om det gick på svensk teve? Och jag har inte sett en minut av originalet, detta är alltså en helt ny bekantskap för min del.

De första fem minuterna är helt skilda från de övriga dryga 40 minuterna. Vi får upptakten för serien, som jag nämner i den kortfattade handlingen beskriven här ovan, under de första fem minuterna. Mycket pang-pang och sedan skiftar det drastiskt till en lite mera glädjefull ton likt den som det var i 1970-tals originalet (skulle jag tro). Sol bad och snygga människor på Hawaii även om mörkret, om man vill kalla det så, finns där i bakgrunden.

Det dyker upp ett par kända ansikten här och där i detta första avsnittet av ”Hawaii Five-0. James MaRsters som bad guy fungerar alltid och Daniel Dae Kim talar för en gång skull bra engelska. Annars är detta en bullrig historia, mycket snopp-mäteri, explosioner, många egna viljor och den tuffa kvinnan (spelad av Grace Park, känd från BSG)som alltid måste hävda sig bland männen.. Miljöerna är fina Hawaii utgör en bra kuliss för den här typen av tv-serier jag får vibbar av anda tv-serier i denna genre.

Jag har ännu inte sagt något negativt om denna serie och nu är det väl dags för det. Steven McGarrets är alldeles för träskallig och egoistisk för min smak. Och det är lite väl mycket natur-porr. Många svepande helikopterbilder över ön som inte tillför något då vi redan har insett hur storslagen natur det finns på Hawaii.

Jag ser framför mig ett par intressanta gästskådespelare som skulle passa som handen i handsken i denna serie. Branscombe Richmond (Bobby Sixkiller i ”Renegade”), Rob Stewart (Nick Slaughter i ”Tropical Heat”), Erik Estrada (Ponch i ”ChiPs” och sist men inte minst prisjägaren Dog (från ”Dog the Bounty Hunter”) som faktiskt håller till på Hawaii. For the lulz, som man brukar säga...

Som jag sa i någon tidigare recension av hösten 2010 premiärer, många nya intressanta tv-serier men jag vet inte om detta är något jag kommer att följa. Möjligtvis att jag ser på ett avsnitt eller två någon kulen novemberkväll för att få se lite vackra miljöer och solsken från den tillsynes evigt somriga ön Hawaii.

Mike & Molly S01E01

Kortfattad handling: Överviktiga Mike Biggs är en ensamstående man, tillika polis, vars enda vän är den snabbkäftade Carl Mcmillan. Han spenderar sina kvällar och helger på OA (Overeater Anonymous). Där går även Molly Flynn, även hon ensamstående och överviktigt, som bor med sin pinnsmala syster och mor som kan vräka isig vad som helst utan att gå upp i vikt.

Ni ser ju själva hur jävla korkad premissen är för denna serie? Jag skrev ett twitter-inlägg igår om ”Mike & Molly” och nu när jag har sovit på saken så skriver jag fortfarande under om detta:

Mike & Molly S01E01 - en sådan fruktansvärd dynga!!1!!1 Tjockskallig amerikansk komedi om tjockisar som är uppbackade av pålaggt skratt.

Det där med pålagda skratt är en farosot som fortfarande tycks gäcka de amerikanska sitcomsen. Annars är skämten mossiga. En afrikansk kock på en sylta som ironiserar sig över den amerikanska matkulturens krock med hans hemland. Systern som röker en äppel-holk inför polisen. Dumdryga skämt om desserter. Och så vidare...

Nej jag har inget gott att säga om denna tv-serie. Jag kan inte förstå att Chuck Lorre (The Big Bang Theory, 2/1 men) är en av dem som ligger bakom detta, vad gick fel?

Lonestar S01E01

Same, same but diffrent...

Kortfattad handling: Bob och Robert är för den utomstående en och samma person. Men för frun Cat och flickvännen Lindsey är de två helt olika personer. Bedragaren Robert Lever två helt skilda liv, ett i Houston under sin krävande styvfar tillika oljemagnaten Clint Thatcher och ett helt annat liv 700km bort. Och nu håller allt på att rasa ihop.

Det har gjort förut både i tv-serier och i filmer och skämtats om i de nyss nämnda, men det var länge sedan det var en renodlad film/tv-serie om just en man (eller kvinna för den delen) som lever två separata liv med två olika familjer. Så det är svårt att jämföra denna serie med något annat. Det närmaste jag kan tänka mig är ”Big Love” fast det är inte rätt det heller.

Familjen som han har i Houston är den klart mest intressanta av de två han har. Med sin hårdföre styvfar Clint Thatcher (superbt spelad av Jon Voight) som den starkast lysande stjärnan och en hel hög med svågrar som är avundsjuka Robert (eller var det Bob?). John Allen både far och mentor åt sin son Robert håller i tyglar och guidar sin son i hur han skall lägga upp sina planer.

Annars är serien hyfsat spännande och premissen, innan man ens har sett en minut av serien utan bara har hört talas om den, är som upplagd för att det någon gång skall gå åt pipsvängen. Frågan är bara när.

Höstsäsongen är lång och intensiv, jag vet ännu inte om det här är någon serie att satsa på innan jag har betat av majoriteten av alla nya serier. ”Lonestar” är helt okej, så mycket kan jag säga och visst är samspelet mellan far och son, son och styvfar väldigt laddade och intensiva emellanåt vilket bådar gott.

Boardwalk Empire S01E01

Owed to Liqour

Coward, monster, vicious brute
Friend to thief and prostitute.
Heartless, Godless, hell's delight
Crude by day and lewd by night
Conscience dulled by demon rum
Liquor, thy name's

Delirium

Kortfattad handling: Förbudstiden har precis inletts i och med att 1920-talet tar sin början och Enock ”Nucky” Thompson, en prominent person i samhället, ger sig in i smuggelsprit branschen. Handlingen tar sin början några dagar före nyårsaftonen 1919 och vi får följa Nuckys första stapplande steg in i den nya världen med nya och gamla bekantskaper.

En sak är säker, om nu ”Boardwalk Empire” blir en av de stora serierna som folk kommer att tala om framöver kommer det inte att vara om introt de talar om. Introt är förvånansvärt blasé men det är egentligen bara en petitess.

Detaljerna, det är detaljerna man minns efter att ha sett detta första långa avsnittet. Plötsliga inzoomingar, färgsprakande miljöer, något här och där som man snappar upp i ögonvrån. Som begravningståget där ett gäng uppsminkande herrar på Louisianavis tar farväl av en jättelik flaska med whiskey. Eller varför inte sorgemusiken som spelas i och med tolvslaget – och därmed förbudstidens början – som sedan bryts av ett glädjerus, en varietéartists uppträdande som bakgrundsljud till ett överfall. Det finns mängder med sådana här små detaljer som inte tillför något till handlingen men som för allt i världen ”Boardwalk Empire” inte skulle klara sig utan.

Och musik och framför allt ljudbilden. Skräniga och skrapiga grammofoner, ungar som skriker, biltutor, utropare, gatuljud, ljudet av krossade flaskor. Genuint och äkta i den mån man kan sätta sig in hur det lät i 1920-talets USA. Och alla bilar som man ser överallt, man kan undra över hur de har fått tag på alla fina klassiker. Och all den mängd sprit som dricks som får ”Mad Men” att rodna. Det finns mycket man kan snöa in på när det gäller musiken och detaljerna men det får jag ta vid något annat tillfälle.

Rollistan är imponerande. Fast inte på det konventionella sättet. Den enda som sticker ut är Steve Buscemi i sin roll som Nucky, men annars är det inga direkt kända ansikten. Visst i stort sett alla har varit med i någon stor produktion.

Men namn som Michael Pitt, Anthony Lacuria och Aleksa Palladino är inga personer som i alla fall jag inte kan para ihop med rätt ansikte. Alltså inga personer som man har förutfattade meningar av hur de kommer att spela ut sina roller. Och sist men inte minst, det bäddar, likt ”Sopranos” mfl. serier, för många spännande gästskådespelare.

Men hur bra en tv-serie än är så är det alltid lika svårt att få något grepp om den i det första avsnittet och ”Boardwalk Empire” är inget undantag. Ända skillnaden är att du inte har grepp om serien, serien har greppet om dig. Martin Scorsese har ytterliggare en gång bevisat att han behärskar berättarstilen och sinnesstämningen som infann sig i slutet av 1800-talet början av 1900-talet i pionjärandans USA.

”Hösten 2010 hitintills bästa tv-serie”. Det hade egentligen räckt som en sammanfattning, men har du läst så här långt så har du säkert redan insett det. Hoppas jag. Annars får du skaffa dig en egen uppfattning genom att se serien själv.

Celebrity Rehab till Sverge - Tre deltagare klara

Resumé rapporterar om att det efter en viss tids snack äntligen har blivit klart att "Celebrity Rehab" kommer till Sverige och till Kanal 5. De tre deltagarna som är klara för serien är Camilla Henemark, Olle Ljungström och Jane Timglas.

Mina 5-öre om detta: Det börjar inte bra. Visst känns både Henemark och Ljungström som två givna deltagare. Men Jane Timglas, jag slår vad om att du knappt vet vem det är? Hon var en av morsorna i "Mammas pojkar". Till och med de mest obskyra deltagarna i den amerikanska versionen är mer kända för amerikanarna än vad hon är för svenskarna i Sverige.

Och har inte både Olle Ljungström och Camilla Henemark redan tagit sig ur sina missbruk?

Männen bakom '24' och 'Glee' i nytt projekt

Ryan Murphy (Glee) och Howard Gordon (24) är på gång med en än så länge namnlös pilot till Fox som centrerar kring en handling som kan liknas den i "Arkiv X". Den kommer att handla om psykiatriker som utsätter sina klienter för deras värsta fobier och rädslor.

Än så länge finns ingen mera fakta om denna serie och det finns fortfarande en del kontrakt att reda ut innan planerna, förhoppningsvis, sätts i verk.

Via deadline.com

Crime & Justice Season on BBC Entertainment

BBC Entertainment, eller rättare sagt pr-folket bakom BBC Entertainmnet, har varit vänliga nog att skicka ut information om höstens premiärer på kanalen. Och anglofil som jag är vill jag tipsa om dessa serier och kanske främst då "WhiteChapel".

Unforgiven

(måndag 13 september och söndag 19 september, kl 21.30)

Efter 15 år i fängelse, dömd för mord på två polismän som tonåring, dras Ruth (Suranne Jones) hejdlöst till platsen som jagar henne, till de som hatar henne och personen hon lämnade.

Ruth har spenderat halva sitt liv bakom galler och möter nu den stora utmaningen att bygga
upp allt hon har förlorat. Men att behålla ett arbete, vänskap och relationer visar sig bli allt
svårare i takt med att det förflutna hinner ifatt henne. Hon gör vad hon kan för att fokusera på
nuet, men kan inte släppa det hon en gång haft – en syster som inte har något minne av henne.

Frågan är om Ruth kan stå emot bitterheten och hatet från sina offer och avsaknaden av
förtroendet i hennes försök att få ordning på sitt liv? Och kommer hon någonsin att få tillbaka
det som än gång var hennes? När efterverkningarna från hennes mörka historia ger sig
tillkänna i nuet, löften bryts och sår öppnas börjar minnen som sedan länge varit begravda komma upp till ytan…

Kiss Of Death

(torsdag 16 september och fredag 17 september, kl 21.30)

Ett kriminaldrama i två delar med Louise Lombard (CSI, House Of Eliott), Lyndsey Marshal (Rome) och Danny Dyer (The Football Factory).

Serien som är skriven av Barbara Machin, skapare av Waking The Dead, innebär stora framsteg inom kriminalgenren då handlingen hoppar både framåt och bakåt i tiden. Den övertygande storyn berättas vid olika tidpunkter och från olika karaktärers perspektiv – utredarnas såväl som mördarens.

När en söndersliten kropp hittas på en strand vid skymningen efter en kidnappning kallas
specialiststyrkan in för att försöka reda ut vad som hänt. Plötsligt utsätts allas förflutna och olika versioner för noggrann prövning – alla är misstänkta.

Kay Rousseau, som leder kriminalgruppen är tillbaka på jobbet efter att hennes barn dött.
Misstankarna kring hennes inblandning kring dödsfallet kvarstår och inte minst kring hennes
egen make. Bara Matt Costello, en engagerad och passionerad polis, närmast under Kay är lojal.

Dr George Austen, teamets rättsläkare, får allt större problem med alkoholen som gör att hennes arbete blir alltmer ifrågasatt. Dr Clive Morrells humörsvängningar och konstiga beteende skapar oro inom teamet. Färska polismannen Jude Whiley är ung och full av energi
och passion för jobbet, vilket nästan tenderar att bli extremt. Miles Trueman, Kays make, är
dessutom knuten till fallet i egenskap av advokat. Och mördaren, Michael Bovery, är besatt av
en av dem…

Whitechapel

(måndag 20 september och onsdag 22 september, kl 21.30)

Rupert Penry Jones (Spooks) spelar DI Chandler. Han är en novis i mordutredningar, men expert på polispolitik. Chandler kastas in i uppgiften att leda en utredning kring en serie mord i Londons Whitechapel. En kopia av Jack the Ripper ger sig på kvinnor och stympar deras kroppar på Londons gator. Chandler och hans kollega, polismannen DS Miles (Phil Davis, Bleak House), måste lyckas med att ta fast mördaren, något som deras föregångare misslyckades med för över 100 år sedan…

Hunter

(torsdag 23 september och fredag 24 september, kl 21.30)

I serien pelar de högt prisade brittiska skådespelarna Hugh Bonneville (Notting Hill, Iris)
och Janet McTeer (Sense And Sensibility, The Amazing Mrs Pritchard) huvudrollerna.

Extremister kidnappar två sjuåriga pojkar från helt olika bakgrunder, vilka de endast tänker släppa om de får sina radikala krav uppfyllda. Fallet hamnar i händerna på den intuitive och
pragmatiske detektiven Iain Barclay. Med ett oerfaret och opålitligt team tvingas Barclay ringa
sin vän och trogna kollega Amy Foster, som egentligen är förtidspensionerad, för att hjälpa honom att lösa vad som visar sig vara ett mycket känsligt fall. Barclay får flera e-mail till kontoret med bilder på pojkarna som är halvt medvetslösa och har ordet offrad skrivet över deras kroppar tillsammans med en rad krav som polisteamet inte kan möta. Barclay och Foster inser att de måste hitta kidnapparna snabbt om pojkarna ska överleva…

Moses Jones

(måndag 27 september till onsdag 29 september, kl 21.30)

Serien är en vibrerande atmosfärisk thriller som utspelar sig i hjärtat av västra London. En mystisk våg av terror drar in över det ugandiska området av Shepherds Bush när en mans

kropp dras upp ur Themsen med armar och ben fastsydda på bålen. Dan Twentyman (Matt Smith, Doctor Who) från den brittiska underrättelsetjänsten får ansvaret för fallet tillsammans med en missnöjd Moses Jones (Shaun Parkes), som omplacerats från Scotland Yard med anledning av sin kulturella koppling till det lokala afrikanska området.

Jones och Twentyman blir konfronterade med en vägg av tystnad från taxichaufförer,

restaurangpersonal och andra personer som bor i området, vilket gör att de inte vet om de ska rubricera den mystiska döden som ett ritualmord, terrorism, organiserat brott eller ett jobb av
en galning.

Med sin bakgrund tvingas Moses Jones ställa sig själv tuffa frågor om sin kulturella identitet och han börjar ett uppslitande sökande för att sätta dit förövaren och sona sig själv innan området implodera. Eller utkräva hämnden själv...

Messiah V: The Rapture

(torsdag 30 september till fredag 1 oktober, kl. 21.30).

Detektiv Joseph Walker (Marc Warren, Hustle) jagas av en bakgrund av våld, passion och svek. När Joseph tillfrågas att leda utredningen av en serie hemska och utstuderade mord, blir han förbryllad av den bisarra karaktären på morden och närvaron av mystiska symboler som hittas i ett lager av sand vid varje mordplats.

Med hjälp av sitt team matchar han de tre genomförda morden till apokalyptiska tecken som är vanliga i alla arabiska religioner; det verkar som om mördaren tror att det är världens undergång. Med totalt sju apokalyptiska tecken går jakten ut på att hitta de resterande fyra
offren. Men frågan är om Walker kan agera med samma hastighet och sinne för detaljer som
mördaren uppvisar? Klockan tickar och slutet är nära…

The Inbetweeners S03E01

Simon, Will, Neil och Jay

Grabbarna är tillbaka, och inget är förändrat... Wills olyckshändelse, när han sket ner sig under en provskrivning i slutet av säsong 2, är fortfarande färskt i minnet. Något vi kan se i det här klippet inför säsong 3.

I det första avsnittet möter vi gänget när de över inför en modevisning. Eller inte hela gänget, Simon har blivit tillfrågad av Carli att ställa upp som modell och han gör som vanligt allt för henne, Neil blir tillfråga av Carli att hjälpa till med ombytena under modevisningen och han tackar inte nej till att få se lite ass and/or fanny som Will uttrycker det, men hans planer grusas rätt snabbt.

Jay Försöker övertyga alla om att han skall vara modell istället för Simon men ingen är imponerad och slutligen Will som avfärdare hela modegrejen som en struntsak men blir ändå övertygad (hotad) av rektorn att ställa upp som hjälpreda.

Som jag sa i inledningen allt är sig likt. Full fart i det första avsnittet som det även var i säsong 1 och säsong 2. Många roliga scener och replikväxlingar bland grabbarna. Förändring inte alltid bra, i alla fall inte i "The Inbetweeners" fall.

Minnesvideo till alla som dog under den tredje säsongen av 'True Blood' (SPOILERS)

TV4 20 år idag – Personlig reflektion om dessa 20 åren

Kolla in flera äldre TV4-logos på logos.wiki.com

Var var du när [insert stor världshändelse] hände? Frågan har vi väl alla fått eller åtminstone funderat på. Men minns var ni var när man för första gången kunde få in TV4 via marknätet den 2 mars 1992? Själv var jag inte en av dem om hade tillgång till TV4 via kabelnätet när den drog igång den 15 september 1990.

Men jag minns klart och tydlig var jag var när jag hörde att mina föräldrar hade sökt fram TV4 på den då något år gamla frukost-teven (liten tjock teve som var det sista skriket att ha i köket). Jag satt utanför huset på en trottoarkant och njöt av vårens första solstrålar när min morsan berättade att min farsa äntligen hade hittat TV4.

Oj vad spännande det var! På den tiden var man svältfödd på nya tv-kanaler om man inte hade parabol eller kabel. Men vad jag tittade på den dagen och vilka programledare och nyhetsankare som var i rutan har jag glömt bort. Men jag kommer alltid att minnas vägen trottoaren till teven i köket.

Nu följer lite listor...

Topp 8 program jag vill ha tillbaka i TV4:

1 Naturen (med Bo Landin9
2 Vem vill bli miljonär (utan inblandning av Postkod-lotteriet)
3 När & Fjärran
4 Deal or No Deal
5 Lingo
6 Svart eller vitt (med Thabo Motsieola som programledare
7 Jeopardy (den svåra versionen inte den som var under Adam Alsings ledning)
8 Ett vettigt filmprogram som inte är inbakad i Nyhetsmorgon (ungefär som Hans Wiklund och Nils-Petter Sundgrens program en gång var)


Topp 5 dokusåpor/reality/tävlingsprogram:

1 Farmen
2 Fångarna på Fortet
3 Idol
4 Stadskampen
5 Kär och Galen


Topp 4 Svenska komediserier:

1 Solsidan
2 Heja Björn
3 Ett gott parti
4 En ängels tålamod


Topp 5 Svenska underhållning/humorserier:

1 Hej Baberiba
2 Hjälp!
3 Parlamentet
4 Berg flyttar in
5 Cirkus Möller


Topp 5 program som kunde ha fått mer än en säsong för att hitta formen:

1 Godnatt Sverige
2 Semestersvenskar
3 Lilla vi (tar stor plats)
4 Första, andra, tredje
5 Misstänkt

Topp 1 bottenappen...

1 Sveriges värsta bilförare (allt annat bleknar i jämförelse, speciellt nu när TV4 vägrar att släppa denna dynga som är på gång med sin fjärde(?) säsong 2011)

Läs mera på TV4.se om dagens firande och avtackande av Janne "TITO" Andersson som slutar idag.