Boardwalk Empire till vägs ände

Marc Pickering

VARNING FÖR SPOILERS!

Det var inte den första trailern som mig att längta efter "Boardwalk Empire" under våren/sommaren 2010. Det var ett längre  bakom kulisserna-klipp (som jag tyvärr inte har lyckats leta fram), där vi fick se Martin Scorcece berätta om sina intentioner för karaktären Chalky White. Hur viktigt den första presentationen var för oss tittare, när han (Chalky) tittade över sin egen axel och kameran panorerade in honom..

Det här blir något stort tänkte jag. Och det blev det också. Nästan.

"Boardwalk Empire" är och var Steve Buscemis serie. Det var han som bar upp hela serien men sin sympatiska (nåja) tolkning av Enoch "Nucky" Thompson. Visst, det fanns många roller, större som små, som är värda att nämna. Michael Shannons Nelson Van Alden och Stephen Grahams Al Capone. För att inte tala om Marc Pickering som tjugo-någonting Nucky i säsong 5. Det  kanske allra bästa rollprestationen i hela "Boardwalk Empire".

Men det som talar emot "Boardwalk Empire" storhet är att säsongerna var såpass ojämna. Upptakten till finalen i säsong 3 var ren ren njutning (men med kanske några lite väl stora dippar, därav ojämnheten). Och sedan börja på ny kula i säsong 4. Jag hade redan här kunnat hoppat 10 år in i framtiden och lagt mera krut på den sista säsongen istället. Nu kändes mest den sista, femte, säsongen uppstyltad och rörig. Alldeles för många lösa trådar. Och med tanke på att de även skulle klämma in ett gäng flashbacks också. Ja, det blev lite för mycket.

När jag väl är inne på den femte säsongen känns det bra att avsluta det här inlägget att prata lite om den.

Jag är ändå nöjd med hur det blev med tanke på hur mycket som skulle knytas ihop. Den gudomliga rättvisan skipades still slut och familjen Darmondy fick sin hämnd. Även om jag tyckte att Darmondy-handlingen - som avslutades för flera säsonger sedan - var lite av en nödlösning.  Jag minns knappt vilka från den klanen som överlevde? Men det kanske var bäst så.

Jag undrar dock när vi får se en liknande storserie som utspelar sig i samma genre? Det kommer nog tyvärr att dröja. Tur då att veta att man alltid kan börja om från början med "Boardwalk Empire". Om inte annat för att få ett större perspektiv på det som hände på slutet.

Gotham till C More 25 september!

Det har varit mycket "Gotham" här på bloggen den senaste tiden. Nu kommer det mera! C More har gått ut med att de kommer att börja visa "Gotham" den 25 september.

EXTRA!

Den sista säsongen av "Boardwalk Empire" har premiär den 8 september på C More.

Boardwalk Empire säsong 4 - Trailer

Innan vi börjar snegla mot höstens alla nya serier från HBO (och alla andra kanaler) känns det som inte mer än rätt att börja på med en av mina favoriter - Boardwalk Empire - som för en dryg vecka sedan visade upp en ny trailer!

Bakom kulisserna på specialeffekterna till Boardwalk Empire

Brainstorm Digital visar upp specialeffekter från den andra säsongen av "Boardwalk Empire".

Halloween masker - se ut som Richard Harrow, Gus Fring eller Ron Swanson

Via NYmag.com

Mera information om illustratören hittar du här!

Boardwalk Empire Säsong 2 - Trailer

Jag satt och tittade på Steve Buscemis "Vem tror du att du är"-avsnitt häromdagen och kom att tänka på "Boardwalk Empire" och hurvida om det en ny säsong på G snart? Svaret ser vi här ovan den 25 september är det äntligen dags för säsong 2!

HBO visar sitt utbud under 2011 i ett videoklipp

Boardwalk Empire

Treme

Game of Thrones

Bored to Death

Curb Your Enthusiasm

True Blood

Entourage

Plus ett gäng filmer och annat smått och gott.

Boardwalk Empire S01E01

Owed to Liqour

Coward, monster, vicious brute
Friend to thief and prostitute.
Heartless, Godless, hell's delight
Crude by day and lewd by night
Conscience dulled by demon rum
Liquor, thy name's

Delirium

Kortfattad handling: Förbudstiden har precis inletts i och med att 1920-talet tar sin början och Enock ”Nucky” Thompson, en prominent person i samhället, ger sig in i smuggelsprit branschen. Handlingen tar sin början några dagar före nyårsaftonen 1919 och vi får följa Nuckys första stapplande steg in i den nya världen med nya och gamla bekantskaper.

En sak är säker, om nu ”Boardwalk Empire” blir en av de stora serierna som folk kommer att tala om framöver kommer det inte att vara om introt de talar om. Introt är förvånansvärt blasé men det är egentligen bara en petitess.

Detaljerna, det är detaljerna man minns efter att ha sett detta första långa avsnittet. Plötsliga inzoomingar, färgsprakande miljöer, något här och där som man snappar upp i ögonvrån. Som begravningståget där ett gäng uppsminkande herrar på Louisianavis tar farväl av en jättelik flaska med whiskey. Eller varför inte sorgemusiken som spelas i och med tolvslaget – och därmed förbudstidens början – som sedan bryts av ett glädjerus, en varietéartists uppträdande som bakgrundsljud till ett överfall. Det finns mängder med sådana här små detaljer som inte tillför något till handlingen men som för allt i världen ”Boardwalk Empire” inte skulle klara sig utan.

Och musik och framför allt ljudbilden. Skräniga och skrapiga grammofoner, ungar som skriker, biltutor, utropare, gatuljud, ljudet av krossade flaskor. Genuint och äkta i den mån man kan sätta sig in hur det lät i 1920-talets USA. Och alla bilar som man ser överallt, man kan undra över hur de har fått tag på alla fina klassiker. Och all den mängd sprit som dricks som får ”Mad Men” att rodna. Det finns mycket man kan snöa in på när det gäller musiken och detaljerna men det får jag ta vid något annat tillfälle.

Rollistan är imponerande. Fast inte på det konventionella sättet. Den enda som sticker ut är Steve Buscemi i sin roll som Nucky, men annars är det inga direkt kända ansikten. Visst i stort sett alla har varit med i någon stor produktion.

Men namn som Michael Pitt, Anthony Lacuria och Aleksa Palladino är inga personer som i alla fall jag inte kan para ihop med rätt ansikte. Alltså inga personer som man har förutfattade meningar av hur de kommer att spela ut sina roller. Och sist men inte minst, det bäddar, likt ”Sopranos” mfl. serier, för många spännande gästskådespelare.

Men hur bra en tv-serie än är så är det alltid lika svårt att få något grepp om den i det första avsnittet och ”Boardwalk Empire” är inget undantag. Ända skillnaden är att du inte har grepp om serien, serien har greppet om dig. Martin Scorsese har ytterliggare en gång bevisat att han behärskar berättarstilen och sinnesstämningen som infann sig i slutet av 1800-talet början av 1900-talet i pionjärandans USA.

”Hösten 2010 hitintills bästa tv-serie”. Det hade egentligen räckt som en sammanfattning, men har du läst så här långt så har du säkert redan insett det. Hoppas jag. Annars får du skaffa dig en egen uppfattning genom att se serien själv.