Defiance
Ja!
- Fortsatt intressant karaktärsutveckling.
- Jaime Murray (Stahma Tarr) som är mest bad-ass av alla kvinnor under sommarens serier.
- Tony Curran (Datak Tarr) männens dito.
- Mycket fanservice både från officiella och inofficiella twitterkonton. Mestadels från skådespelarna själva.
Nej...
- Rörigt och mycket snack lite verkstad, lite oroväckande ofta.
- Ingen tydlig bad guy som det var i första säsongen.
Falling Skies
Ja!
- Hitintills en mellan-säsong men håller ändå hyfsat hög klass.
- I förra säsongen klev de nästa på varandra Charleston. Nu är de lite mera utspridda och har ett tydligare mål.
- Nästa säsong blir den sista säsongen. Bra med ett avslut efter fem säsonger.
Nej...
- Lite väl mycket mumbo-jumbo och nya typer av aliens. Saknar nästan tiden då det bara fanns Skitters.
- Nästa säsong blir den sista säsongen. Lite trist är det allt.
Visar inlägg med etikett friday night dinner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett friday night dinner. Visa alla inlägg
tisdag 22 juli 2014
söndag 22 juni 2014
Friday Night Dinner - Säsong 3
Och så har vi grannen då. Jim (Mark Heap) och hans hund Wilson. Han är inte med lika mycket som han brukar vara i säsongsstarten. men det blir det nog ändring på då han är en av de bärande karaktärerna i serien.
I säsongens första avsnitt har Adam äntligen skaffat sig en flickvän - eller som Martin refererar det till "A female" - och hon träffar för första gången resten av familjen. Men hennes syster har fattat tycke för Adam och flörtar med honom. Och som inte det var nog får grannens elvaårige dotter får nys om den saken och utpressar Adam genom att tvinga honom att leka med henne under hela middagen. Vilket Adams flickvän inte uppskattar.
Allt är sig likt alltså. Förvecklingar och lite spring-i-dörren-humor. Inget avancerat och ibland behövs det inte mera än så.
Säsong 2 av "Friday Night Dinner" sändes i höstas på SVT. Även BBC Entertainment repriserar de tidigare säsongerna från och till.
torsdag 5 juni 2014
Trailer inför Friday Night Dinner Säsong 3
Friday Night Dinner - som har visats i SVT - återvänder för en tredje säsong den 20 juni. Och trailer här ovan pekar på att allt är precis som vanligt. Den enda skillnaden skulle väl vara att Adam verkar ha skaffat sig en flickvän. Men vi får väl se hur det blir med det.
Något svenskt premiärdatum finns ännu inte.
tisdag 24 januari 2012
NBC plockar upp åtta(?) nya komedier
Bland annat en amerikansk version av "Friday Night Dinner"
Friday Night Dinner is a single-camera about a quirky family that has dinner together every Friday night. Daniels is executive producing with Howard Klein and the original series’ producer Big Talk TV. The project has already been doing preliminary casting, with David Koechner eyed for a role.
...när ni har gråtit en skvätt över att y t t e r l i g g a r e en amerikansk adaption av en brittisk serie hittar ni de övriga sju serierna på Deadline.com.
Friday Night Dinner is a single-camera about a quirky family that has dinner together every Friday night. Daniels is executive producing with Howard Klein and the original series’ producer Big Talk TV. The project has already been doing preliminary casting, with David Koechner eyed for a role.
...när ni har gråtit en skvätt över att y t t e r l i g g a r e en amerikansk adaption av en brittisk serie hittar ni de övriga sju serierna på Deadline.com.
torsdag 5 januari 2012
11 bästa serierna 2011
Inget överdådigt i år, jag listar de 11 bästa nya serierna på denna högst personliga lista där det säkert saknas en hel del serier som jag inte har hunnit med eller för den delen inte gillar.
1. Game of Thrones - 2011 var fantasy och kostymdramats stora år. Men ingen serie i den genren lyste starkare än vad "Game of Thrones" gjorde. Det känns som om fantasy äntligen har kommit in i fin-rummet eller rättare sagt tv-rummet. Fantasy på film har skördat många triumfer genom årtiondena men inte i tv-mediet.
Något som gör denna serie till något utöver det vanliga är det faktum att så många historier kan hållas levande och flätas ihop med varandra. Det brukar många misslyckas med, "Lost" är ett bra exempel. Jag har varit nära att köpa någon av George R.R Martins böcker i "A Song of Ice and Fire"-serien men nu vet jag inte hur jag skall göra. Böckerna är alltid bättre men blir serien sämre om man har läst dem?
2. Homeland - Jag övervägde länge att inte ens ta med denna serie på denna lista. Enbart på grund av att jag vill vara lite originell. En hyllad serie som i princip alla gillar och som har letat sig hit till Sverige ovanligt fort. Vad är tjusningen i det?
Men jag sätter ändå "Homeland" som den näst bästa nya serien under 2011. Claire Danes var tillsammans med Damian Lewis två av de mest sevärda skådespelarna under hela förra året. Premissen för serien är lysande den anspelar på något som engagerar oss alla vare sig vi vill eller inte. Det okända, i olika gestaltningar.
3. Shameless (US) - Ni som har följt med min blogg kanske vet att jag är väldigt svag för brittiska serier, må det vara drama eller komedi. Och ni kanske också vet att jag är väldigt kritisk till amerikanska adaptioner av brittiska diton (i min bibel är det som att svära i kyrkan, typ). Den enda som har lyckats väldigt bra är bara "The Office" (US) men den är ändå inte i närheten av originalet.
Fram tills nu.
"Shameless" (US) slår den britttiska versionen på fingrarna i alla aspekter. William H. Macys tolking av Frank Gallagher känns betydligt ruffigare än David Threlfalls tolking av densamma. Samma sak gäller även de övriga skådespelarna i jämförelse. En ny säsong drar igång den 12 januari missa inte det!
4. Falling Skies - Som jag gillar alla former av tv-spel, filmer och tv-serier där mänskligheten är under attack från naturkatastrofer, ödeläggande krig, utomjordningar, sjukdomar - you name it! I "Falling Skies" fall är det utomjordningar som attackerar jorden och ett gäng överlevande från den inledande attacken försöker att slå tillbaka.
Visst ibland känns det lite mellanmjöksaktigt, serien följer mallen 1A när det gäller katastroffilmer. Men det händer hela tiden något och alla är på språng mot nya mål. Inte som i till exempel "The Walking Dead" där de satt och ugglade på en bondgård under en hel säsong. Nej det här typen av genre mår bäst av om det förekommer lite smygande och resurssamlande - inte grubblerier och halvtaskiga kärleksaffärer.
5. The Killing - Okej jag var inte helt såld till en början mest för att jag var trött på allt tjat om denna serie bara för att Joel Kinnaman är med. Jag vet inte varför jag är så skeptiskt till saker som alla andra hyllar ihjäl (se Homeland). Strävan efter att vara annorlunda? Elitistisk? Eller bara dum i huvudet, speciellt med tanke på hur mainstream denna lista är?
Men jag gillar Joel, därför sätter jag "The Killing" på femte plats han var den som gjorde Johan Falk filmerna uthärdliga och han var lysande i "Snabba Cash". Och nu då i "The Killing", som har den överlägset högsta lägsta nivån bland alla serierna på denna lista.
6. Grimm - Aftonbladet eller Expressen? "Grimm" eller "Once Upon a Time"? För mig blev det "Grimm" som redan från början hade oddsen emot sig kändes det som. "Once Upon a Time" var mera som en saga medans "Grimm" försökte avliva myten om sagan.
Det har också lite att göra med att jag gillar dynamiska duor som slänger käft och är de helt olika varandra är det ytterliggare ett plus. Snyggingen Nick Burkhardt behövde inte en likvärdig poliskollega som backup (nåja ibland behövdes det) han behöver en revirpinkande Monroe istället.
7. Suburbgatory - Jag har inte fastnat för många komedier i år därav denna blygsamma placering för "Suburbgatory" som jag hoppade på denna serie så sent som i mellandagarna. Denna serie är helt klart bättre än plats sju, det är jag nästan säker på. Men jag har bara sett två avsnitt än så länge och jag kryper gärna till korset då jag på förhand dissade denna serie.
Stereotyper och dess extrema motsvarigheter är lätt att förkasta. Men i "Suburbgatorys" fall så lyckas de hitta den gyllene medelvägen mellan blåsta blondiner och cyniska tankegångar.
8. Hell on Wheels - Den inledande förälskelsen till denna serie har lagt sig. När jag såg det första avsnittet så var det helt klar en topp-3 plats på gång. Men inget händer. Det känns som om de inte kan bestämma sig om vad de skall göra. Smida ränker, lägga räls leta efter mördare eller stick it to them man.
En andra säsong är redan klar och det återstår ytterliggare ett par avsnitt av den första säsongen så jag är fortfarande relativt positiv. Med lite bättre manus kan denna serie lyfta annars är det nog kört. Tyvärr.
9. Friday Night Dinner - Enkel och kvalitativt. "Friday Night Dinner" är en serie som funkar att visas om och om igen utan att man tröttnar på den. Många bra brittiska serier fungerar så. "Pang i Bygget", "Mr. Bean", "Absolutley Fabulous" är tre bra exempel. De visas både nu och då - mest hela tiden - och ingen klagar direkt. Eller?
Personkemin är också nästintill perfekt, alla karaktärer fyller sin funktion. Den jobbiga pappan som försöker vara hipp, mamman som försöker hålla ihop familjen, bröderna som ständigt bråkar och den jobbiga grannen. En väldigt brittisk serie som känns som en kopp té framför en brasa.
10. Camelot/The Borgias - Delad tionde plats för dessa två kostymserier, en med fantasytema och en mera verklighetsförankrad. Båda lika bra för att knipa åt sig den sista platsen på listan.
"The Borgias" var och är (den fick en andra säsong) Jeremy Irons one-man-show på gott och ont. Det finns vissa tendenser till att han spelar över och tar för mycket plats. Men det är jag beredd på att ta. "The Borgias" är ett hyfsat bra tidsdokument likt "The Tudors" men framföra allt en uppvisning i storslagna vyer och maffiga kyrkor, arkitektur-porr!
Camelot fick bara en säsong vilket är synd då den betydligt mera banal historien om samma karaktärer, "Merlin", är klar för en femte säsong. Visst, jag gillar "Merlin", men det hade inte gjort något om "Camelot" fick en säsong till då det har framkommit att det inte var vikande tittarsiffror som gjordes så att den lades ned utan en hel hög med småsaker som satte käppar i hjulet.
1. Game of Thrones - 2011 var fantasy och kostymdramats stora år. Men ingen serie i den genren lyste starkare än vad "Game of Thrones" gjorde. Det känns som om fantasy äntligen har kommit in i fin-rummet eller rättare sagt tv-rummet. Fantasy på film har skördat många triumfer genom årtiondena men inte i tv-mediet.
Något som gör denna serie till något utöver det vanliga är det faktum att så många historier kan hållas levande och flätas ihop med varandra. Det brukar många misslyckas med, "Lost" är ett bra exempel. Jag har varit nära att köpa någon av George R.R Martins böcker i "A Song of Ice and Fire"-serien men nu vet jag inte hur jag skall göra. Böckerna är alltid bättre men blir serien sämre om man har läst dem?
2. Homeland - Jag övervägde länge att inte ens ta med denna serie på denna lista. Enbart på grund av att jag vill vara lite originell. En hyllad serie som i princip alla gillar och som har letat sig hit till Sverige ovanligt fort. Vad är tjusningen i det?
Men jag sätter ändå "Homeland" som den näst bästa nya serien under 2011. Claire Danes var tillsammans med Damian Lewis två av de mest sevärda skådespelarna under hela förra året. Premissen för serien är lysande den anspelar på något som engagerar oss alla vare sig vi vill eller inte. Det okända, i olika gestaltningar.
3. Shameless (US) - Ni som har följt med min blogg kanske vet att jag är väldigt svag för brittiska serier, må det vara drama eller komedi. Och ni kanske också vet att jag är väldigt kritisk till amerikanska adaptioner av brittiska diton (i min bibel är det som att svära i kyrkan, typ). Den enda som har lyckats väldigt bra är bara "The Office" (US) men den är ändå inte i närheten av originalet.
Fram tills nu.
"Shameless" (US) slår den britttiska versionen på fingrarna i alla aspekter. William H. Macys tolking av Frank Gallagher känns betydligt ruffigare än David Threlfalls tolking av densamma. Samma sak gäller även de övriga skådespelarna i jämförelse. En ny säsong drar igång den 12 januari missa inte det!
4. Falling Skies - Som jag gillar alla former av tv-spel, filmer och tv-serier där mänskligheten är under attack från naturkatastrofer, ödeläggande krig, utomjordningar, sjukdomar - you name it! I "Falling Skies" fall är det utomjordningar som attackerar jorden och ett gäng överlevande från den inledande attacken försöker att slå tillbaka.
Visst ibland känns det lite mellanmjöksaktigt, serien följer mallen 1A när det gäller katastroffilmer. Men det händer hela tiden något och alla är på språng mot nya mål. Inte som i till exempel "The Walking Dead" där de satt och ugglade på en bondgård under en hel säsong. Nej det här typen av genre mår bäst av om det förekommer lite smygande och resurssamlande - inte grubblerier och halvtaskiga kärleksaffärer.
5. The Killing - Okej jag var inte helt såld till en början mest för att jag var trött på allt tjat om denna serie bara för att Joel Kinnaman är med. Jag vet inte varför jag är så skeptiskt till saker som alla andra hyllar ihjäl (se Homeland). Strävan efter att vara annorlunda? Elitistisk? Eller bara dum i huvudet, speciellt med tanke på hur mainstream denna lista är?
Men jag gillar Joel, därför sätter jag "The Killing" på femte plats han var den som gjorde Johan Falk filmerna uthärdliga och han var lysande i "Snabba Cash". Och nu då i "The Killing", som har den överlägset högsta lägsta nivån bland alla serierna på denna lista.
6. Grimm - Aftonbladet eller Expressen? "Grimm" eller "Once Upon a Time"? För mig blev det "Grimm" som redan från början hade oddsen emot sig kändes det som. "Once Upon a Time" var mera som en saga medans "Grimm" försökte avliva myten om sagan.
Det har också lite att göra med att jag gillar dynamiska duor som slänger käft och är de helt olika varandra är det ytterliggare ett plus. Snyggingen Nick Burkhardt behövde inte en likvärdig poliskollega som backup (nåja ibland behövdes det) han behöver en revirpinkande Monroe istället.
7. Suburbgatory - Jag har inte fastnat för många komedier i år därav denna blygsamma placering för "Suburbgatory" som jag hoppade på denna serie så sent som i mellandagarna. Denna serie är helt klart bättre än plats sju, det är jag nästan säker på. Men jag har bara sett två avsnitt än så länge och jag kryper gärna till korset då jag på förhand dissade denna serie.
Stereotyper och dess extrema motsvarigheter är lätt att förkasta. Men i "Suburbgatorys" fall så lyckas de hitta den gyllene medelvägen mellan blåsta blondiner och cyniska tankegångar.
8. Hell on Wheels - Den inledande förälskelsen till denna serie har lagt sig. När jag såg det första avsnittet så var det helt klar en topp-3 plats på gång. Men inget händer. Det känns som om de inte kan bestämma sig om vad de skall göra. Smida ränker, lägga räls leta efter mördare eller stick it to them man.
En andra säsong är redan klar och det återstår ytterliggare ett par avsnitt av den första säsongen så jag är fortfarande relativt positiv. Med lite bättre manus kan denna serie lyfta annars är det nog kört. Tyvärr.
9. Friday Night Dinner - Enkel och kvalitativt. "Friday Night Dinner" är en serie som funkar att visas om och om igen utan att man tröttnar på den. Många bra brittiska serier fungerar så. "Pang i Bygget", "Mr. Bean", "Absolutley Fabulous" är tre bra exempel. De visas både nu och då - mest hela tiden - och ingen klagar direkt. Eller?
Personkemin är också nästintill perfekt, alla karaktärer fyller sin funktion. Den jobbiga pappan som försöker vara hipp, mamman som försöker hålla ihop familjen, bröderna som ständigt bråkar och den jobbiga grannen. En väldigt brittisk serie som känns som en kopp té framför en brasa.
10. Camelot/The Borgias - Delad tionde plats för dessa två kostymserier, en med fantasytema och en mera verklighetsförankrad. Båda lika bra för att knipa åt sig den sista platsen på listan.
"The Borgias" var och är (den fick en andra säsong) Jeremy Irons one-man-show på gott och ont. Det finns vissa tendenser till att han spelar över och tar för mycket plats. Men det är jag beredd på att ta. "The Borgias" är ett hyfsat bra tidsdokument likt "The Tudors" men framföra allt en uppvisning i storslagna vyer och maffiga kyrkor, arkitektur-porr!
Camelot fick bara en säsong vilket är synd då den betydligt mera banal historien om samma karaktärer, "Merlin", är klar för en femte säsong. Visst, jag gillar "Merlin", men det hade inte gjort något om "Camelot" fick en säsong till då det har framkommit att det inte var vikande tittarsiffror som gjordes så att den lades ned utan en hel hög med småsaker som satte käppar i hjulet.
lördag 17 september 2011
Friday Night Dinner - Premiär SVT1 21:45
Den enerverande grannen Jim spelad av (Mark Heap)onsdag 16 februari 2011
Simon Bird (The Inbetweeners) och Tamsin Greig (Episodes) i ny komedi
Channel 4 har premiär för en ny komedi den 25 februari. Simon Bird (The Inbetweeners) och Tom Rosenthal spelar två bröder i 20-års åldern som varje fredag åker hem till sina föräldrar för att äta middag - därav titeln "Friday Night Dinner". Tamsin Greig (Episodes och Green Wing) spelar mamman och pappan spelas av Paul Ritter (Harry Potter).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
