En omvärdering av Undercover Boss

Var är Harold och Kumar?

Jag som många andra runt om i landet föll pladask för den amerikanska realityserien ”Undercover Boss” som just nu går på SVT. Premissen var oväntad bra i alla sin enkelhet. Det är Stick it too the man när the man himself står bredvid och ser besvärad ut.

Men nu efter tre avsnitt ser jag denna reality i en helt annan dager. Första avsnittet och man visste inte vad man kunde vänta sig. I det andra avsnittet tog det fart när en sexistisk-boss fick krypa till korset och en hårt arbetande småbarnsmamma blev befordrad med högre lön och allt vad det innebär.

Men i avsnitt tre. Samma sak om igen. Allt inom samma mall och upplägg. Bossen checkar in i ett slitet motell, flyger och far runt om i USA och lyckas ändå med att vara på jobbet tidigt på morgonen. Inledande pratet vid konferensbordet där han pratar med sina underhuggare har i stort sett varit likadant i alla tre programmen.

Nej jag hoppar på denna serie igen när bossen för 7-Eleven åker till Colombia för att plocka bönor till kaffet eller åtminstone när personalen får ett större erkännande än en fond uppkallad efter sig och två veckors semester. Folket bakom amerikanska realityserier borde vid det här laget veta att small people (pun intended) uppskattar när den amerikanska drömmen blommar ut till fullo.