Det har gjorts mängder med filmer och tv-serier om andra världskriget och nästan lika många filmer och tv-serier om bombningen av Hiroshima och Nagasaki under slutskedet av andra världskriget. Men väldigt få alster har avhandlat projektet i sig.
Project Manhattan alltså, samlingsnamnet för ett gäng lysande vetenskapsmän kamp om att bli de första att tillverka atombomben.
Det första jag slås av när jag börjar att titta på "Manhattan" är att jag inte känner igen någon av skådespelarna. Det är först efter ett par minuter som polletten trillar ner och jag känner igen John Benjamin. Han är den namnkunnigaste personen i hela serien och det känns väldigt givande att inte behöva hänga upp sig på kända namn och ansikten och bara koncentrera sig på handlingen.
Då är det betydligt mera intressant när de namndroppar folk som Oppenheimer, Winter, Parsons mfl. Namn med en historisk klang vars arbete man är intresserad av och inte har några förutfattade meningar om.
Det andra jag slås av är att jag inte var medveten om att det var två (minst) olika team som konkurrerade om att få fram den bästa lösningen. Jag trodde att alla i projektet gick åt ett och samma håll. Vips så fick man sig en historielektion. Om det nu var så i verkligheten det vill säga.
"Manhattan" är överlag en välgjord tv-serie med fina miljöer - de gör verkligen det bästa av den torra öknen där nästan alla scener utspelar sig - och intressanta sidohandlingar som spionage och familjekriser.
Jag kommer definitivt att tittat på det andra avsnittet och kanske hoppas lite på att de fåtalet lite flummiga scenerna i den första delen är borta i och med del två. Jag menar vad är grejen med att ha med såpass många scener där vi får följa en av vetenskapsmännens arbete med bomull instoppat i öronen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar