Recension - Youngers och My Mad Fat Diary

Jag vet att jag gång på gång tar upp hur mycket jag gillar E4:s (och Channel 4) ungdomsserier. Men det känns som om att det är dags att ta upp detta igen för det har varit lite dött på den fronten de senaste åren och de (E4) har levt på gamla meriter och någon habil serie som har dykt upp då och då.

Under åren 2007-2009 dök tre underbara och på sitt sätt nyskapande tv-serier inom både drama och komedi upp. Först ut "Skins" sedan året efter "The Inbetweeners" och 2009 "Misfits". Och 2010 var det dags för "This Is England att bli tv-serie. 2011 hade "Beaver Falls" premiär - en serie som jag inte alls gillade när de började amerikanisera sina komediserier.

2012 släpptes det inte någon ny tv-serie och redan 2010 hade "The Inbetweeners" kastat in handduken.  Detta (2012) året fick vi också reda på att "Skins" skulle få en sista säsong (vars premiärdatum fortfarande inte är satt) under 2013 och att tröttkörda "Misfits" förvisso får ytterligare en säsong men det är inget som lockar för min del.

Men nu i år har det dykt upp två nya serier, "My Mad Fat Diary" och "Youngers". Och jag har fått tillbaka mitt förtroende för E4.

Gamla och nya kompisar

My Mad Fat Diary - Serien är baserad på Rae Earls bok med samma namn och handlar om Rae Earl som är en  överviktig 16-årig tjej (16-years old and 16 stones (strax över 100kg) som hon säger om sig själv) som alldeles nyss har blivit utskriven från ett mentalsjukhus pågrund av själskadebeteenden. Hon träffar kompisar från förr och ljuger ihop en historia om att hon har varit bortrest, allt för att passa in i sin gamla kompis nya kompisgäng..

Mycket kan man säga om E4-serier i den här genren men antingen är de drama eller komedi. "My Mad Fat Diary" lyckas kombinera båda. Mellan skratten kommer det mörka fram som när hon träffar sin psykolog och när hon besöker sina gamla vänner på avdelningen som hon spenderade 4 månader på.

Många träffsäkra personlighetsskildringar både bland hennes vänner på sjukhuset och i hennes nya kompisgäng. Och Sharon Rooney är lysande i huvudrollen som Rae Earl. Annars är det en trovärdig skildring av 1996-års mode, musik etc. Och det känns som om man kommer nära alla karaktärer när de inte kan gömma sig bakom datorer och mobiltelefoner som så ofta är fallet i lite mera moderna serier i denna genre.

Jay, Jemi och Davina

Youngers - har likt "Skins" varit lite mera av en dialog mellan skaparna av serien och skådespelarna. Både "Skins" och "Youngers" har använt sig av öppna castingtillfällen där i stort sett vem som helst (i rätt åldersgrupp) har kunnat dyka upp och provspela. Men tillskillnad från "Skins" har man varit tvungen att ha haft någon får av musikalisk talang när man provspelade inför en roll i "Youngers".

Det kreativa i allmänhet och musiken i synnerhet är något som genomsyrar "Youngers". Vi får följa kompisarna Jay och Yemi som försöker slå sig fram som musikproducenter och MC:s. Men där Jay har haft en lite mera slö uppväxt där han har fått göra som han vill har Yemi istället fått slita för sina toppbetyg för att ha något att falla tillbaka på om musiken inte skulle löna sig.

Detta leder till spänningar kompisarna emellan när det visar sig att bara Yemi har bra betyg nog för att kunna läsa vidare efter att ha fått sitt GCSE-betyg.

Helt olik "My Mad fat Diary" men minst lika bra. Dessa två serier känns som en bra balans gentemot varandra. Lite kärlek, klasskillnader och mycket musik. Ibland behövs det inte mera än så för att göra en bra serie.