Hung S01E01

Det första citatet som far genom huvudet när jag har sett det första avsnittet av "Hung" är ett från "Boogie Nights", ett citat som Dirk Diggler har som ett mantra:

You know my reputation. Thirteen inches of tough load, I don't treat you gently

Likheterna mellan Dirk och Ray Drecker(Thomas Jane) slutar där, om de ens började. Annars känns "Hung" som en fattigmans "Falling Down" där det inte går överstyr vid en bilkö och våldet uteblir men hopplösheten kryper sig sakta på och eskalerar i olika riktningar William Foster (Michael Douglas "Falling Down) tar till vapen och Ray tar till vapnet.

Ray får helt enkelt nog en dag. Han har flyttat tillbaka till sitt föräldrahem efter deras bortgång - ett riktigt ruckel till hus. Han har en granne som tillråga på allt är advokat och som gör allt för att få bort honom men den tanken är i och för sig ömsesidig. Laget han tränar har inte vunnit på hur länge som helst. Frugan, Jessica Haxon (Anne Heche), lämnar honom och flyttar ihop med en skitstövel till man som skryter över sitt jobb som hudläkare.

Huset brinner ned han mister vårdanden om barnen går till en självhjälpskurs. Efter det blir inget sig likt.

"Hung" känns genuint. Att han är välutrustad och mycket av handlingen kretsar kring hans långa lem är bara en bisak. Även om handlingen i det första avsnittet mestadels kretsade kring Ray är jag speciellt imponerad av Charlie Saxton och Sianoa Smit-McPhee som spelar barnen Damon och Darby Drecker (se bilder) i familjen. De är varken smala, söckersöta eller överdrivet snygga som annars brukar vara mallen när sådana här roller skall sättas. Eller för den delen överdrivet fula och tillgjort fula. De ser ut som ungar gör mest.

Showtime gjorde mig inte besviken med "Nurse Jackie" och även HBO levererar med "Hung". Det är så att man börjar undra vad för något existensberättigande vissa svenska serier har överhuvudtaget?

Bilder via HBO.