Den förlorade generationen

Jag sitter och tittar igenom mina "Tv-året 2008"-listor och fastnar framför del tre där jag skriver om ungdomsserier. Det slår mig plötsligt hur lite vi som är födda i början av 1980-talet hade att identifiera oss med. Det är ett stort glapp i min kalender från mitten av 1990-talet fram tills år 2000, åren då de serierna i den här genren skulle ha haft mest inverkan på mig som person.


1987-1989 - Min bana i den här genren började i slutet av 1980-talet med Degrassi Junior High (och senare Degrassi High). Då en helt okej serie även om jag var för ung för att förstå innebörden av problematiken som speglades där. Tonårsaborter, droger och HIV - jag minns fortfarande den starka scenen när en i gänget får reda på att han har blivit HIV-smittad, blir ursinnig och sparkar sönder en kondomautomat. Men samtidigt kändes det så avlägset vuxet.

Även Saved by the bell och The wonder years var två ungdomsserier som var tidigt ute, men för tidigt för att jag skulle kunna ta till mig dem. Men visst var de bra serier och i The wonder years fall, en bra tidsbild av 1960 -70-talets USA. Och i slutet av 1980-talet har vi Round the twist (info om serien), som säkert många har glömt bort, som handlade om familjen om den knäppa familjen Twist. Kanske mera en barnserie om och för barn även om många av skådisarna var tonåringar.


1990-1991 - Några år senare gick både Blossom och Parker Lewis Can't Lose varmt i rutan. Jag skrattade mest åt korkade Joey med hockeyfrillan eller förundrades över hur snabbt Six pratade. Att det låg något större bakom serien som problematiken med att vara ensamstående far till tre ungar eller att den äldsta brodern, ambulansföraren Anthony, var en kämpande fd. missbrukare tog man som en klackspark när man var 10-12 år gammal. Och Parker Lewis Can't Lose speglade ungdomar som var åtminstone 5-6 år äldre än man själv var vid den tiden det gick.


~1990-2000 - Men i mitten av 1990-talet hände något. Vi hade Beverly Hills men jag gick i mellanstadiet 1990 när serien hade premiär och de gick på high school och när vi ändå är inne på Beverly Hills var Melrose Place var alldeles för brådmoget. Präktiga Ensamma hemma hade visserligen premiär 1994 i USA men den serien kom inte hit förens 1999 (samma år som den sämre spin-offen Time of Your Life med med Jennifer Love Hewitt hade premiär i USA). Buffy 1997 i USA och ett par år senare till Sverige. Gilmore Girls och Dawsons Creek tar jag inte ens i med en tång, de riktade sig förövrigt mest till den kvinnliga publiken i vilket fall som helst. My So-Called life hade kanske varit perfekt serie att se i och med att den serie startade 1994 men första gången jag såg den serien i svensk tv var i början av 2000-talet. Och Hollyoaks hade premiär 1995 och vi kunde först se den i Sverige för något år sedan.


2001-2008 - Och nu är vi helt plötslig framme i nutid eller i alla fall i början av 2004 och Veronica Mars ser dagen ljus. Även om det är en bra serie och Kristen Bell är jämngammal med mig så spelar hon sin (cirka) 7 år yngre alter ego Veronica Mars som går i high school - samma gymnasium som jag gick ut från 3 år tidigare. Sen rullar det på med en mängd kvalitetserier: Caitlin's Way, Smallville, Sugar Rush, Skins, Dead like me, Friday Night Lights, Gossip Girl, Greek, Kyle XY, The Secret Life of the American Teenager, The O.C och On Tree Hill (även om de två sista aldrig var något för mig).

Och Disney tillsammans med Nickelodeon pumpar ut mängder med nya tv-serier i sina kanaler, Zoe 101, Hannah Montana för att nämna två av de mest framstående. Alltså nästan hur mycket bra skit som helst jämfört med ett par år tidigare.


I Sverige ser vi samma tendenser. Dårfinkar & Döfinkar med pojkflickan Simone (som hade en hund, vad de nu hette, som blev överkörd av en bil *snyft*) som gick 1989 har jag fortfarande härliga minnen från och den lite mera vuxenbetonade Sparvöga (Titellåten "Du lilla sparvöga flyg över ängarna..." av Marie Fredriksson, minns ni?) från samma år. Ebba och Didrik (1990) var också bra likaså, tv-serien som startade året därpå, Barnens Detektivbyrå. Där inlines och klotter introducerades för stora delar av Sveriges ungdomar. 1993 kom även Allis med is, serien om den mobbade Allis som bor hos sina morföräldrar.

Om vi nu inte räknar med alla produktioner som SVT Växjös ungdomsredaktion spottade ur sig. - blandannat Kosmopol (1990-1992) där Degrassi High visades tillsammans med Press Gang, en serie som jag tyvärr inte har något minne av och ett par serier till - med Växjö-folket Jan Trollin, Ellinor Gete (nu Persson), Gry Forsell, Gila Bergqvist, Peter Settman och Fredde Granberg i spetsen.

För att inte tala om Thomas Gyllings 100 kilo godis och Mosquito eller ZTV:s satsning på ungdomar under stora delar av 1990-talet. Men varken Växjö, Gylling eller ZTV gjorde några tv-serier av och med ungdomar i första hand. Bullen är ett kapitel för sig men den har inte gjort mycket mera avtryck på mig som yngre än att min snopp är lika normal som alla andras. Brevfilmerna har i och för sig etsats sig fast i minnet men de var ju direkt ingen tv-serie.

Det är bara två svenska produktioner som jag minns från mina tonår. Glappet från 1997 och tv-serien om Anders Jacobsson och Sören Olsson Bert, som senare blev en film Bert - den siste oskulden som visades under mitten av 1990-talet.


Och vad har jag, förutom ovan nämnda Bert och Glappet? Aliens, nördar och en massa tjejproblem... En salig röra av serier som ligger nära mig och min åldersgrupp men är ändå väldigt långt borta:


The Adventures of Pete & Pete (1993-1996) om de två rödhåriga bröderna Pete och Pete tyckte jag var väldigt underhållande och lagom knasigt. Minns speciellt ett avsnitt där de utmanade sommartidsomställningen genom att inte ställa om klockorna och det slutade med att de hamnade i en Langoljär-liknande verklighet (utan monster). Men bara humor och direkt inga problem som man kunde identifiera sig med förut lite problem med tjejer och dylikt.

Freaks and geeks (1999-2002). Visades först i Sverige något år efter premiären i USA, men det var ändå lätt att känna igen sig i några av karaktärerna i serien. Men den något skruvade handlingen och det faktum att det utspelar sig i början av 1980-talet förtar lite av känslan av att vara "en i gänget".

Boston Public (2000-2004). En smått underskattad serie som vi kunde följa på TV4 i början av 2000-talet. Och även i denna serie kan man se sig själv i några av eleverna under årens lopp även om det kändes avlägset runt 2004-2006 när de sista avsnitten sändes i Sverige.

Roswell (1999-2002). Om det inte vore för att serien utspelade sig i stekheta New Mexico eller att de är aliens - eller att alla är så förbannat snygga - är detta en serie som speglar dåtidens ungdomsproblem.

Felicity (1998-2002) Ett av J.J Abrams tidigaste verk och en riktigt chicflic (om man nu kan kalla en tv-serie för det). Åldersmässigt är det nog denna serie som ligger närmast min egen ålder när den gick på teve (med tanke på att den här serien kom relativt tidigt till Sverige). Men som sagt... det är en chicflic.

Sweet Valley High (1994-1997) Jag vill minnas att den här serien med de två bortskämda tvillingarna gick i Sverige någon gång i slutet av 1990-talet. Det enda jag hade gemensamt med dessa två blonda våp var att vi gick i skolan "samtidigt", även denna serie faller in i facket chicflic (samma sak går att säga om Clueless, serien baserad på filmen med samma namn).

That '70s show (1997-2003) Precis som The wonder years en bra tidsskildring av 1970-talets USA men med mest fokus på humor. När serien började var Eric, Fez, Donna och de andra ett år äldre än mig och när serien slutade 2003 var de fyra år yngre än vad jag var - det blev bara konstigt.

Popular (1999-2001) Kanske serien för mig om man ser på tidsintervallen och att serien skillnad mot Freaks and geeks utspelar sig i nutid. Felet med denna serie var att den inte var så specielt bra och att jag missade den när den gick på Kanal 5.



Jag har många bra minnen från den tiden då jag var för ung för att fullt ut uppskatta och minnen från dagens serier som egentligen inte riktar sig till mig. Alla ni kids som tycker att det bara är skit på teve kom ihåg att ni lever under en guldålder i alla fall när det gäller kvalitativa ungdomsserier.

Övrigt läsvärt:

The Evolution Of The Teen Drama Series