Igenkänningshumorns största fördel är även dess största nackdel. Man måste känna igen sig för att det skall bli humor.
Jag som många andra tycker att TV4:s ”Solsidan” är det bästa som har hänt på år och dagar. Men det är ändå något fattas för min del – igenkänningshumorn. För att få ut den maximala potentialen ur ”Solsidan” hävdar jag att man måste vara runt 35 år (eller äldre) ha en livspartner sedan minst 5 år tillbaka (gifta, sambos) samt att äga sin egen lägenhet eller bo i hus.
Jag har läst många tv-krönikor/kolumner i landets största tidningar och det slår aldrig fel att det är just igenkänningshumorn som är det stora med denna serie. Men punkterna i ovanstående stycke passar inte in på mig, inte heller prylhetsen (dyra grillar), åldersnojor, medelklassångesten eller jobbiga grannar (Ove Sundberg) som kommer och stör.
Jag får helt enkelt ta serien för vad den är - en välformulerad samtidsskildring – eventuell igenkänning uteblir för egen del.
onsdag 31 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag såg lite av Solsidan häromdagen och blev positivt överraskad! Bra jobbat, svenska humorbranschen!
Hmm. Jag är 23, har varit singel jävligt länge och bor i en lägenhet i samma hus (villa) som mina föräldrar ute i Sollentuna. Känner trots det igen mig ganska mycket... Hur kommer det sig månntro...? :P
Karin: Jag kan nästan tycka att Solsidan är för bra för att sändas just på den tiden. Let's Dance känns mera som en utfyllnad i väntan på Solsidan. För om åren har det alltid varit tvärtom.
Lotta: Ja de det vet du nog bäst själv :) Skulle jag gissa så spelar nog villan i Sollentuna in en hel del i resonemanget :P
Ja, det håller jag med om. Skulle vara bra om den kunde få en "riktig" tid. Så att den står helt ensam i sin stjärnglans. Let's Dance är nog dags att lägga på is ett tag framöver för att inte mjölka ur det.
Den senaste komediserien som fungerade "ensam" var ju Heja Björn!
Skicka en kommentar