Mina jullovsmorgnar på den brittiska landsbygden

Detta blir mitt fjärde inlägg inför den stundande julen. Det första kan ni läsa här (Julfilmer - Ho! Ho! Ho! - om julfilmer) och det andra här (En riktig jul - om julkalendrar) och det tredje här (Tyst! Jag ser på Teve! - om tv på julaftonen).

När julkalendern slutar lagom till julaftonen, som sig bör, är det något annat som tar vid ett par dagar före den 24:e och som håller på till trettondagsaftonen, nämligen jullovsmorgon. Iår är det Budfirman bums jullov som följs av Jane och Draken och Familjen Ouf.



"Budfirman bums jullov" är en svensk produktion "Jane och Draken" och "Familjen Ouf" kan i princip vara vad som helst för de har svenska röster. Kanske tecknat? Vad vet jag.



Men det jag ville berätta är att det finns inget så starkt minne från min barndoms jullov (nu pratar vi alltså om tv) , förutom Kalle Ankas Julafton, som de välproducerade brittiska barn- och ungdomsserier.



Tänk "Narnia", Vi Fem. Tänk "Harry Potter", te och scones, höga häckar, röda bussar. Cockney dialekt, 1950 - 1960-talet och det kanske mest konstiga av allt: Tänk sommarlov. För det var oftast där det utspelade sig, på sommaren och på sommarlovet. Upplägget i dessa serier som jag fastnade så mycket för i min barndomsdagar var äventyret, sökandet efter det okända och mystiska. Alla dessa saker finns att finna i "Vi fem", "Narnia" och "Harry Potter" som jag nämde här ovan. Hoppas att SVT tänker på detta tills nästa år för jag är helt övertygad om att sådana serier även går hem hos dagens barn.